Förslag för att avlasta lärarna

”Lär av den franska skolans metod att avlasta lärarna” – DN.SE.

Den här artikeln hade en bekant länkat till på Facebook idag. Jag har läst någon tidigare version av den för ett tag sedan, så den har publicerats tidigare.

Jag har precis som många andra funderat över de dåliga resultaten i förra årets PISA-undersökning och tyckt att det varit näst intill underhållande att läsa alla förslag som framförts om vad det beror på att det blev så illa som det blev.

Visst kan alla de förklaringar som framförts vara mer eller mindre bidragande, men jag tror ändå att det ligger något i att man som lärare får så lite tid att jobba med det man framför allt är där för, nämligen undervisning samt förberedelse och efterarbete av densamma. Det blir inget djup i det man lär ut eftersom man inte har tid att göra det ordentligt.

Det här systemet som man har i Frankrike och som beskrivs i artikeln satt jag och fantiserade ihop på egen hand innan jag läste det här. Allt det här som man idag gör inom det löst definierade uppdraget ”mentorskap” skulle absolut kunna ligga på någon annan.

”Det franska skolsystemet har en organisatorisk lösning som underlättar för lärare att utöva sin profession. Den kallas elevvårdsenhet och den har till uppgift att stödja och hjälpa elever, avlasta lärare och sköta direktkommunikationen med föräldrar. En elev som kommer sent får inte gå direkt till lektionen utan måste först anmäla sig till enheten och förklara vad den sena ankomsten beror på. Om en elev stör undervisningen skall läraren anmäla detta till elevvårdsenheten, och det är den som har den övergripande kontrollen över elevens närvaro och uppförande. Det är denna enhet som tillsammans med lärarna ser till att elever som stör, vantrivs, mobbas eller är frånvarande inte faller mellan stolarna. Det är ofta den som administrerar föräldramöten och kallar berörda parter till möten. Det är denna enhet som har det administrativa initiativet, inte lärarna. Elevvårdsenheten är med andra ord specialiserad på att hantera det som lärare i svenska skolor har som uppgift utöver sin ordinarie undervisning. Lärarna frigör därmed tid och energi så att de bättre och mer fokuserat kan bedriva sin undervisning.”

Mentorn behöver ju faktiskt inte vara undervisande lärare. Som ämneslärare kan man ändå bara redogöra för sitt eget ämne vid ett utvecklingssamtal, sedan läser man ändå innantill vad kollegorna skrivit om sina ämnen. Det kan man göra även om man inte undervisar eleven.

Jag tror att de har något liknande system i USA, att man som förälder där endast ringer läraren om det är någon ämnesspecifikt man vill diskutera. Annars sker all kontakt med den här personen som alltså gör det man som mentor gör i Sverige, utöver att försöka hinna undervisa. 

7 svar till “Förslag för att avlasta lärarna

  1. Jaha du. Men var skulle man hitta sådan personal i det här landet. Det är ju redan nu ont om kompetenta lärare och det enda vi har gott om är stora klasser och elever som sysselsätter sig själva med sina leksaker på lektionerna. (Skämtsamt uttryckt, men det är ju något åt det hållet idag).

    • Tja, oavsett var man hittar personalen (vilket jag inte alls tror är omöjligt) tycker jag inte att det är lärarens uppgift att hålla på med administration av det slaget som numera ligger på lärarna, att hålla koll på frånvaro, sköta kontakten med föräldrar, etc. Ett av skälen till att lärarna ses som inkompetenta är att de inte hinner vara lärare, jag har känt mig förbannat inkompetent när jag haft en kvart att förbereda varje lektion för att jag måste läsa och svara på mail om att lille Kalle kommer sent för att han ska till tandläkaren, lyssna på evighetslånga telefonsvararmeddelanden om exakt hur sjuk lilla Lisa är (ja, tro mig, det kan vara flera minuter långt om precis hur många gånger hon spytt), när jag egentligen behöver rätta prov eller se till att klassen får något vettigt att göra. En del av problemet ligger i att läraren får ta så många uppgifter som ligger inom mentorskapet, och det i sig är väldigt luddigt definierat och kan därför tvingas rymma precis hur mycket som helst.

      Som lärare idag är man i nio fall av tio mentor och har koll på allt från sjukanmälningar, som tidigare ringdes in till expeditionen och sedan meddelades till läraren, inte helt olikt det franska systemet som beskrivs, till att hålla i trådarna för klassfester som ska ordnas av elever och föräldrar, men som lärare/mentor måste man vara där och ansvara för lokalerna till sen kväll. Man ska planera och genomföra idrottsdagar och temaveckor, som denna tänkta personal skulle kunna ha hand om och låta lärarna rätta prov och ägna sig åt förberedelser dessa dagar.

      Leksakerna, ja, det ligger på föräldrarnas bord, det är ett ansvar som ska tillbaka till dem.

      Och inte tror jag att det är omöjligt att hitta personal, de lyckas ju i Frankrike. Men låt lärarna vara lärare och inte administratörer, så hinner de nog vara kompetenta också.

      Det kanske inte löser hela problemet, men en bra bit på väg är det i alla fall.

      • Jo, jag är helt införstådd med vad du ”berättar” – min mor var lärare – men jag tror inte att svenska politiker kommer att satsa på det här ”utmärkta” . Hittills har man bara minskat på resurserna – ungefär som i vården där man skrotat undersköterskor och biträden. Det skall bli intressant se vad en ny regering kan hitta på.

        • Sant, samtidigt som många glömmer att det inte var problemfritt före den borgerliga regeringen heller. Det fanns en anledning till att Folkpartiet gick till val på just skolfrågorna 2006.

          Att dokumentationsbördan ökat (och den började stegras redan under den förra regeringen, till exempel är den individuella utvecklingsplanen något som tillkom medan Ibrahim Baylan var skolminister) beror enligt mig till stor del på att vi lever i ett ”anmälningssamhälle” som långt ifrån bara påverkar skolan. Dokumentationen är ett svar på ett samhälle där man hela tiden måste se till att ha ”ryggen fri” inför problem som ännu inte uppstått, ifall att de skulle råka uppstå, istället för att man får tid att ta tag i de misstag som faktiskt begås och de problem som verkligen uppstår. Dessa är ändå rätt få i jämförelse.

          När man som lärare känner att man ständigt lever under ”hot” från föräldrar som kan ringa om att deras barn är ”kränkta” och vill ”anmäla” en för att man sagt till dem för hundrasjuttioelfte gången att stoppa undan mobilen eller sluta prata med kompisen, istället för att fråga sitt barn varför de inte gör som läraren säger, då tror jag att vi står inför problem som ligger bortom partipolitiken.

  2. Pingback: När någon säger det man själv tänkt… | Gealachs Blogg

Lämna ett svar till gealach Avbryt svar