Insikt

Jag kom nyligen till insikt om en sak – eller egentligen är det väl något som jag fått påpekat för mig flera gånger tidigare, men inte riktigt tagit in.

Jag har ibland svårt att läsa av andra och förstå vad som pågår. När en person tydligt visar att hon (eller han, men vi kör med hon nu, eftersom mitt exempel handlar om en tjej) inte vill ha med mig att göra, eller åtminstone sänder ut signaler som kan tolkas på det viset – då börjar jag genast undra vad det är för fel på mig, om jag gjort personen något. Jag kan börja fundera över det även om jag aldrig träffat personen förut. Det är ju lite knasigt, egentligen. Varför ska jag undra vad jag gjort en person som jag aldrig träffat förut?

För ett tag sedan nämnde jag för en bekant, S, att jag uppfattat att J tyckte väldigt illa om mig. Det verkade hon göra från första stund, utan att jag någonsin sett henne förut. Jag minns att jag nämnde detta för en vän som inte alls känner dessa personer och han föreslog att J kanske kände sig hotad av mig, för att jag var så självsäker. Nu är jag allt annat än självsäker och J hade ingen som helst anledning att känna sig hotad av mig.

Vid ett tidigare tillfälle hade jag frågat en annan vän, O, om vad 17 J hade för problem. ”Hon kanske är kär i dig”, svarade han. Nja, i och för sig var det kanske teoretiskt möjligt, eftersom J tydligen var intresserad av tjejer, men till att börja med har jag ytterst svårt att tro att jag i så fall skulle vara hennes typ, och det är väl ett ganska kontraproduktivt sätt att hantera en person man är kär i, eller är det jag som är konstig som tycker att man inte tjänar så mycket på att vara avig mot en person man är intresserad av?

Men sedan berättade S att J var en ganska blyg person. Så hade jag aldrig uppfattat henne, snarare såg jag henne som dryg och med ”näsan i vädret”. Men sedan tänkte jag på saker jag läst och på andra personer som beskrivits som blyga och de har betett sig på samma sätt. Tydligen kan blyghet ta sig uttryck på det sättet. Det hade jag inte förstått. Jag kan själv vara väldigt blyg i situationer där jag känner mig obekväm, men jag tror (hoppas) inte att jag utstrålar ett sådant förakt som J verkade göra mot mig i alla fall.

Kanske ska jag i fortsättningen försöka att tolka sådant beteende som att personen är blyg, istället för att tro att hon/han tycker illa om mig eller ser ner på mig? När det handlar om personer jag inte träffat tidigare har de ju ingen anledning att vare sig gilla eller ogilla mig.

Men varför ska det vara så knepigt? OK, jag förväntar mig absolut inte att alla ska gilla mig, jag är nog en person som kan uppfattas som både högljudd, babblig och tramsig, så jag har stor förståelse för att alla inte uppskattar mitt sällskap, jag har tillräckligt många som gör det för att inte lida ifall någon dissar mig, men trots allt har jag dåligt självförtroende och försöker att läsa av folks reaktioner väldigt noga och jag förstår inte alltid varför de beter sig som de gör.

Men nästa gång någon dissar mig kanske jag mår bäst av att bara tänka att de är blyga. Eller?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s