[BOK] Ödets hav

Ödets hav – Elisabet Nemert

Som genom ett under har Aurora Eken och hennes familj skonats från Digerdöden som härjat på Gotland och som ödelagt hela byar. Hon har haft en lycklig barndom på den välbärgade gården och kan nu börja se fram emot ett gott liv i Visby som hustru åt en tysk förmögen köpman. 

Elin Persdotter föddes i den fattiga delen av Visby och när döden skördade hela hennes familj stod hon helt ensam och utblottad. Till slut hittar hon mat och husrum hos Aurora där hon får en tjänst som piga. De båda kvinnorna kommer varandra mycket nära och det är en början på livslång vänskap. 

När Gotland invaderas av den danska armén utlöser förräderi och svek en katastrof och livet blir sig aldrig mer likt. Blod färgar marken röd när flera tusen gotlänningar förlorar livet på slagfältet och Aurora och Elin tvingas fly undan kriget. Livet tar nya vägar där svåra prövningar och farofyllda äventyr väntar dem, men också vänskap, tillit och kärlek. (Adlibris)

Den här köpte jag på Gotland när vi var på väg att åka därifrån i somras. Det var den första bok av Elisabet Nemert som jag läst, de övriga har jag lyssnat på. Jag såg just att de bytt uppläsare till denna, och jag var väldigt förtjust i den förra, så det gjorde inte så mycket.

Hur som helst, jag känner att det nog får räcka med den här författaren nu. Även om alla böcker varit spännande, så även denna, känns det som om det är samma sak som upprepas hela tiden. Det ständiga tuggandet om hur jobbigt det är att vara kvinna. Det var säkert inte lätt att vara kvinna på 1300-talet (eller någon av de andra perioder då hennes böcker utspelar sig), men jag har svårt att tro att kvinnorna på den tiden gick runt och tänkte på hur förtryckta de var, det är nog snarare så att vi tolkar det så när vi ser på det från vårt moderna, jämställda perspektiv.

Sedan känns det lite märkligt att låta personerna slänga sig med citat som känns alldeles för moderna. ”Det finns ingen som kan få dig att känna dig mindervärdig,att du inte duger, om du själv inte tillåter det”, säger huvudpersonens mamma till henne i början av berättelsen. Det känns lite för modernt för 1300-talet, tycker i alla fall jag. Tyvärr är händelserna ibland lite för tillrättalagda för att få berättelsen dit författaren vill. När Aurora gifter sig med Claus får man intrycket av att han är en snäll och vänlig person, men den händelse som gör att han helt plötsligt visar en annan sida (Jag är medvetet otydlig, vill inte avslöja för mycket) känns inte logisk, helt plötsligt kan han inte lyssna på och lita på sin hustru, som han gett så mycket ansvar för företaget. Så den händelsen har jag svårt att ”köpa”. Men den måste till för att få berättelsen dit den ska, så att säga.

Precis som i författarens övriga böcker störs jag lite av den ”föreläsande” tonen, det är mycket detaljer kring platser, kläder och situationer, som gör att berättelsen ibland får karaktären av historielektion. Men faktum är att jag tycker att det var mindre av det i denna bok än i de tidigare.

Men det är en spännande berättelse, det är fina, detaljerade beskrivningar och det är oerhört romantiskt och engagerande. Jag tyckte om den, trots att jag som ni ser har en och annan invändning. Men jag känner att det får räcka med Nemert ett tag nu. 😀

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s