[BOK] Stamtavla

Stamtavla – Karin Ström

Den här fick jag genom Bookcrossing (som rätt mycket av det jag läser just nu, faktiskt).

Mamma brukade tona ner Darias framgångar för mig, hon visste att det var känsligt. Det var därför hon sa det lite i förbifarten, från köket, som om det inte var något märkvärdigt, samtidigt som hon kände sig tvungen att bjuda med mig så jag inte skulle känna mig exkluderad. Ystad konstmuseum. Vid 27 års ålder. Jag var inte i närheten av att få ställa ut på konstmuseum. (Adlibris)

Jag har läst ett par sådana här noveller förut, de var lite knepigare, jag har ibland svårt med noveller för att de ofta kräver mycket läsning ”mellan raderna”. Samtidigt är det skönt med någon som inte tar en evighet att läsa. Den här tog nog inte mer än tjugo minuter.

Till viss del påminde berättelsen om saker man kan läsa på Familjelivs forum emellanåt, där folk klagar på att deras föräldrar behandlar syskon (eller barnbarn) olika och vilka konflikter detta medför.

Den här berättelsen ramlade jag direkt in i, den hade inte så mycket ”tuggmotstånd” som jag förväntat mig. Huvudpersonen Maria och hennes syster är båda konstnärer och Maria hamnar alltid i skuggan av systern, även om man inte riktigt får känslan av att Daria är duktigare, bara att hennes konst är mer ”aggressiv”. Hon har dessutom ett antal diagnoser som Adhd och liknande, vilket här verkar användas av både henne och mamman som en ursäkt för att inte behöva tänka alls på hur man beter sig och om man kan råka såra någon på vägen.

Darias konst verkar inte heller vara av det trevligare slaget, tvärtom utlämnar hon gamla ex och sina familjemedlemmar på ett ganska brutalt sätt. Kan man verkligen göra precis vad som helst med ursäkten att det är konst? Om hon hade skrivit samma saker på en blogg hade det kanske varit förtal, men nu är det konst och då är det OK. Eller…?

Samtidigt som Daria absolut inte framstår som någon sympatisk person säger hon något som jag funderat över några gånger. Ska man verkligen fundera igenom vad hela bekantskapskretsen kan komma att tycka och tänka innan man skriver något på nätet? Kan man göra det? Eller får folk helt enkelt acceptera att man tycker som man gör? Svårt, det kommer alltid att finnas folk med avvikande åsikter, alla kan inte gilla det man gör, om jag skriver om något jag ogillar och det är precis vad en person i min närhet brinner för, ska jag då låta bli att skriva det av hänsyn till denna person eller ska jag stå för att jag faktiskt tycker det? Och måste jag basunera ut allt jag tycker bara för att jag råkar tycka det? Svåra frågor, jag har egentligen inget svar på dem.

 

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s