[BOK] Han tänkte på dem som färger

Han tänkte på dem som färger – Johanna Thydell

Jag är lite kluven till den här typen av små noveller, som ska berätta så mycket på så få sidor. Det blir väldigt mycket ”mellan raderna” och ofta får jag bläddra tillbaka för att det känns som om jag missat något.

Den här berättelsen har en fin och vemodig stämning, man blir nästan lite tårögd på ett par ställen, men det känns ändå, när jag är klar, som om jag borde ha sett något jag inte såg. Borde jag tycka att huvudpersonen beter sig sluskigt mot alla tjejer han träffar, eller beror beteendet på något annat, som är just ”mellan raderna”?

Han gick in i trädgården från baksidan, det fanns en stig där som han hade trampat upp, först med små fötter, sedan med stora. Den skulle växa igen nu. Det hände mitt framför ögonen på honom. Grönt, blankt gräs som sköts upp som stavar ur jorden och plötsligt hade hans fotspår aldrig funnits. (Adlibris)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s