Stress eller jäkt?

Imorse hittade jag ett inlägg på Twitter från Språkrådet, som jag gav en kommentar till, utan att vara speciellt utförlig. Sedan hade en annan person ställt en följdfråga till (bland annat) mig. Jag kände att jag ville reda ut vad jag menar, men tyckte inte att jag orkade försöka klämma in ett svar på de få tecken jag har på mig på Twitter, så jag tar det här istället.

twitter

 

Så, vad tycker jag då?

Utan att ha något som helst vetenskapligt belägg för mitt påstående, tänker jag så här:

Om jag behöver springa för att bussen går om två minuter, eller om jag vaknat lite för sent och har lite mer bråttom än vanligt, då är jag ”jäktad”. Jag har alltså lite ont om tid och behöver skynda mig.

Jag kan i och för sig lika gärna använda ”stressad” som synonym här. ”Jag är lite stressad, för bussen går snart”. Det funkar. Men i ”stress” lägger jag in mer av en känsla, en psykisk press. Jag blir inte utbränd av att vara jäktad, men jag kan bli det av att vara stressad. ”Jäkt” är vad som uppstår när jag behöver springa till tåget på morgonen, ”stress” var reaktionen på mitt jobb som lärare. Att springa till tåget var inte psykiskt pressande, utan bara tidspress. Lärarjobbet innebar tidspress, men dessutom psykisk press och stress av att ha för mycket att göra samtidigt under samma begränsade tid.

(Nu gällde ju visserligen ursprungsfrågan något annat, att vi övergivit ”jäkt” för ”stress” och jag kan nog hålla med om att man inte hör ”jäkt” speciellt ofta längre. Men en viss betydelseskillnad vill nog i alla fall jag lägga in.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s