[BOK] Sindre, min son

Sindre, min son – Margit Sandemo

Den här boken innehåller egentligen två berättelser, men de gavs från början ut var för sig, så jag tänker behandla dem som två separata böcker. Just nu har jag dessutom bara läst den ena.

Just nu håller jag på att för fjärde eller femte gången ta mig igenom ”Sagan om Isfolket”, och så passade jag på att plocka fram mina övriga Sandemoböcker på samma gång. Började läsa den här och fortsatte tills jag var klar med ”Sindre”, den var inte speciellt lång.

Sindre var tre år gammal och en riktig hjärtekrossare, Men det gjorde inte intryck på Geir Modahl, som plötsligt fick pojken i sina armar med besked om att nu fick pappan se till honom medan mamman låg på sjukhus.
Geir ansåg inte att han hade någon son – och han kände inte Tone Wold, pojkens mamma. Ändå upptäckte Geir att han var beredd att slåss med alla medel då Sindres liv var i fara… (Adlibris)

Jag gillar Sandemo, trots att språket ibland är lite märkligt (ni vet ju vilken språkpolis jag oftast är när jag läser). Det är ofta trevliga berättelser och lagom avkoppling när man håller på med tung kurslitteratur resten av tiden, vilket jag gör just nu.

Det som störde mig lite med just denna berättelse var att namnen på personerna var lite tillrörda. Tone heter bara Tone i baksidestexten, i boken heter hon Mali. Geir omnämns vid ett par tillfällen med ett annat efternamn, som de som hör det borde ha reagerat på, men inte gör. Det känns som om det var meningen att han skulle heta något annat från början och så har det blivit ihopblandat och inte rensats bort innan boken gavs ut.

Precis som rätt många av Sandemos berättelser får denna karaktären av en detektivhistoria, som hade kunnat utvecklas och bli riktigt lång och invecklad om man hade velat, men det behövs inte riktigt.

Lille Sindre ska snart fylla tre år när berättelsen börjar, men han känns äldre, intrycket får man utifrån hur han tänker, men det är något jag reagerat på i många böcker, att små barn oftast känns äldre än vad de är, för att man kanske inte riktigt kan föreställa sig hur mycket ett barn i den åldern faktiskt tänker, eller för att det blir lättare att föra berättelsen framåt om barnet får tänka lite mognare?

Hur som helst var det en söt liten berättelse som var rätt förutsägbar, men det gjorde inte så mycket. Lagom avkoppling för en kväll, längre tid tog det inte att läsa ut den.🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s