Brev till mig själv som tonåring

”Dear Me: A Letter to my 16 Year Old Self”.

Det här blogginlägget har legat och väntat ett tag på att bli skrivet, det har legat bland utkasten lite väl länge, så det var väl dags att skriva det. Faktum är att inlägget jag länkar till ovan skrevs ungefär samtidigt som en bekant till mig skulle gå på en fest där man skulle klä ut sig till sig själv som 15-åring.

Jag började fundera lite och undrade dels hur jag skulle klä mig som mig själv, 15 år gammal, och dels vad som skulle stå i ett brev från 35-åriga mig till 16-åriga mig.

När det gäller det första skulle jag inte vilja försöka ens. Jag var nog den mest sorgligt fula 15-åring världen skådat. Det tycker nog alla om sig själva, men jag var sorglig. Jag var lika lång redan då som jag sedan blivit som vuxen, stor och klunsig och nya elever på min skola tog mig för lärare eller vikarie tills de fattade att jag var lika gammal som de och då lärde sig att se mig som den vandrade freakshow de andra redan bestämt att jag var. Jag var tjock och klumpig och i kombination med längden kunde det bara bli katastrof. Jag hade långt, rätt slitet hår, som var just, långt, och inte mycket annat. Ingen frisyr att tala om. Bara långt. Och tjockt. Och jobbigt. Jag hade fula glasögon, töntiga kläder (det som de andra tonåringarna hade fanns ju inte i min storlek, tonårstjejer är små, smala och söta tycker klädtillverkarna).

Nej, jag tror inte att jag hade mått bra av att klä ut mig till mig själv som 15-åring.

Och om jag skulle skriva till mig själv i samma ålder, skulle jag nog säga ungefär följande:

Det kommer att bli bra. Du kommer inte att somna och vakna ensam resten av ditt liv. Du kommer att hitta någon som vill ha dig, som tycker att du är bäst och till och med snygg. Jag lovar. Även om det känns lika avlägset som en resa till en annan planet. Du kommer inte att bli nöjd med ditt utseende förrän du är runt 28, och då kommer du att bli stressad över att försöka få några år när du ser bra ut innan du förfaller och blir gammal.

Du kommer att gå ner i vikt. Du kommer att ha bilder på dig själv där du känner att tycker att du ser bra ut. Du kommer att få massor av coola, bra vänner som tycker om dig, som bryr sig om dig, som tycker att du är en intressant person.

Du kommer att göra en massa spännande saker, visst, du kommer att göra en hel del som du kommer att ångra också, men det är väl oundvikligt. Du kommer kanske aldrig att lära dig att stå på dig, säga ifrån eller försvara dig, i alla fall inte helt och hållet, du kommer alltid att tvivla på dig själv och din förmåga till en viss grad, men du kommer också att lära dig att du faktiskt är bra på en hel del saker.

Du kanske aldrig blir framgångsrik, berömd och häftig, men du kommer att bli rätt OK. Du kommer alltid att vara  lång och hata varenda centimeter, men du kommer också att småle åt att folk retar sig på din längd. Men du kommer att känna dig bra på en hel del saker, du kommer att märka att folk tycker att du är bra och det kommer tyvärr kanske att stressa dig en hel del eftersom du känner att du får en massa att leva upp till, att folk har fel om dig, att du inte är så himla bra och att det kommer att avslöjas med dunder och brak vid sämsta tänkbara tillfälle.

Nu kommer vi till någonting som du inte kommer att tro på, men du kommer faktiskt att träna frivilligt! Du kommer helt utan något som helst tvång att gå till ett gym, byta om i ett omklädningsrum tillsammans med andra människor, även om du alltid kommer att tycka att just den biten är lite jobbig, av samma anledning som du tycker att det är jobbigt att tvingas göra det på idrottslektionerna nu. Skillnaden är bara att på gymmet kommer ingen att kommentera vad du har på dig eller inte har på dig, hur du ser ut eller inte ser ut, ingen kommer att sno dina saker eller skratta åt dig. Men du kommer att vara på helspänn varje sekund du är där inne. Det kommer aldrig att gå över, men du kommer att lära dig att trotsa det.

Du kommer att bli lärare, precis som du vill, men det kommer inte att bli lika bra som du tror. Illusionerna du har kommer att krossas ganska snabbt. Du kommer att försöka ta dig bort från läraryrket efter bara några år. Du kommer att hitta annat som du faktiskt klarar av att göra. Du blir kanske aldrig rik, du kommer aldrig att bo i ett häftigt hus, till exempel, men du kommer att trivas förbannat bra i den slitna förortslägenheten också, för att du bor där och lever det liv du vill ha.

Så slappna av lite och garva åt de där som behandlar dig som skit i skolan, för det kommer att gå rätt OK för dig. Fast du gråter när du ser dig själv i spegeln nu, så kommer du att stå vid en spegel om sisådär 15 år och tycka att det är en rätt OK och inte alldeles gräsligt ful person som tittar tillbaka.

Som sagt, det handlar mycket om utseende. Men jag var verkligen ledsen över min sorgliga uppenbarelse. Jag hade fått höra rakt ut av folk i skolan att det var nog ingen som någonsin skulle vilja ha mig, så ful och äcklig som jag var. Så kanske var det inte så konstigt att det tog upp mer tid hos mig än hos tonåringar i allmänhet, och med tanke på hur mycket sådant som far runt i deras hjärnor i ”normalfallet”, så kan ni tänka er att det var en del…

Jag kämpar fortfarande med en del av det här, fast jag är vuxen, även om jag ibland undrar om jag verkligen blivit vuxen, helt och hållet, eller om jag faktiskt vill bli det. Det är nog rätt bra som det är. Jag är förbannat barnslig i vissa lägen och trivs rätt bra med det.

Annonser

2 responses to “Brev till mig själv som tonåring

  1. Negativt annorlunda tonåring blir ofta positivt personlig karaktär som äldre. I gymnasiet hade vi väl ca 30 i våra klass? Det finns personer i den klassen som jag inte ens minns vad de hette. Eller kanske inte ens minns att de fanns där. Du är en av de jag alltid minns först.

    Antagligen för att du hade (har) en personlighet. Och det är ju inte fy skam. Tänk om femtonåriga du hade förstått vikten av det då, för vilken femtonåring vill egentligen vara någon som ingen minns? Även om det ibland är smärtsamt att alltid synas.

    /Nina A

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s