[BOK] Spill

Spill – Sigrid Combüchen

Jag brukar normalt bara blogga om böcker jag läst klart. Det händer att jag påbörjar böcker utan att läsa ut dem och då finns det ju oftast en anledning till att jag inte gör det, så egentligen borde jag ju blogga om dessa böcker också. Dessa kommer inte att läggas in i listan över lästa böcker under året. Däremot kommer jag att ta upp dem under denna lista.

”En författare får ett brev från en av sina läsare, Hedwig Langmark, som känt igen sig i ett beskrivet foto i en av författarens böcker. Genom brevväxlingen och författarens egna efterforskningar växer en berättelse om Heddas liv som ung. Men mellan författaren och den gamla Hedda uppstår en dragkamp om hur och varför hennes liv blev som det blev.” (Adlibris)

Den här fick jag i present. Jag tycker att det är ganska roligt att få böcker i present, eftersom jag då kommer i kontakt med böcker jag kanske inte skulle ha läst annars (delvis av samma skäl som jag fastnat för Bookcrossing). Oftast blir det trevliga överraskningar, men i detta fall blev det tyvärr en besvikelse, därav att jag inte läste ut boken. Efter ungefär 100 sidor hade jag ledsnat, det fanns liksom inget ”driv” i berättelsen och den kändes också rörig, jag hängde upp mig på en inkonsekvens nästan på en gång. Kanske var jag redan från början lite negativt inställd, tycker att undertiteln ”En damroman” låter lite fånig, lite 1800-tal, sådär… Att några av mina kollegor sedan satt och pratade om denna bok dagen efter att jag fått den, och direkt tog upp att ”Den vann ju Augustpriset”, som om Augustpriset var något man pratade om varje dag. Sådana ”kulturella” människor får mig ofta att känna mig i underläge, jag som är ”förortstrash” och har simpla läsvanor, jag som hellre sätter mig med en lättsmält deckare än en lite tyngre bok, som denna. Jag som knappt vet vad Augustpriset är, men läser en himla massa ändå, förmodligen inte ”rätt” böcker i litteratursnobbarnas tycke, då…

Hur som helst, det var en hel del jag hakade upp mig på, och har jag väl börjat göra det går det käpprätt utför efter det. Till exempel undrar jag varför författaren kände ett sådant behov av att beskriva ingående hur huvudpersonen upplever att ha mens. Helt ointressant i sammanhanget och det kändes mest som om hon kommit på en formulering hon gillade och kände att hon måste få in någonstans. Som om hon inte kunde släppa iväg boken utan att den där mensbeskrivningen fick vara med.

Nej, ”Spill” var det verkligen, om man tänker på tiden jag ägnade åt de första 100 sidorna…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s