Vad jobbar du med då?

Den här reklamen är riktigt kul (plus att jag känner killen som inte vill tala om var han jobbar, så fick jag det sagt, också) 😀

I alla fall, det fick mig att tänka på ett inlägg jag skrev på min gamla blogg, så nu blir det lite återanvänt bloggande igen, det är ju bra att återvinna…

Vad jobbar du med då?

Den frågan tycker jag är lite jobbig. Inte för att jag egentligen har något emot att tala om det, men i nio fall av tio, när jag berättar att jag är lärare, så får jag sedan sitta och lyssna på långa redogörelser om frågeställarens egen traumatiska skolgång, jobbiga lärare som h*n haft, och väldigt ofta åsikter om den svenska skolan som jag nästan blir ställd till svars för, inför en person som i nio och ett halvt fall av tio är onykter och blir överdrivet engagerad samt upprepar sig i det oändliga. Allt detta på en och samma i övrigt ganska trevliga fest.

Jag går inte på fest för att prata om mitt jobb. OK, ibland kan man komma in på diskussioner som faktiskt är intressanta, men oftast är det som ovan.

Självklart måste man kunna ställa frågan om vad en person jobbar med, men när den personen sedan gör allt för att styra in samtalet på något annat så kanske man inte behöver tjata vidare om skolpolitik. Det är inte säkert att jag håller med i just de frågor du drar upp och är emot, bara för att jag jobbar i skolan. Jag kan heller inte göra ett smack åt dem.

Förmodligen är det samma sak att vara läkare, präst, journalist eller vad 17 som helst och få samma fråga. Alla är ju yrken som folk har någon form av åsikt om eller relation till. Det känns ju inte heller så kul att ljuga för en egentligen ganska trevlig person och säga att jag är arbetslös eller skruvar på korkar på tandkrämstuber bara för att slippa prata om mitt jobb.

Visst, fråga gärna, jag svarar, men jag är lite trött på att tala om att ”Nej, det är inte alls jättehemskt att jobba på högstadiet” eller ”Nej, jag vet inte varför just du inte lärde dig mer franska på tre år i högstadiet”. Just där och då vill jag bara ha trevligt och vara på fest på vad som faktiskt är min fritid.

Ett svar till “Vad jobbar du med då?

  1. I Frankrike är det alltid första frågan man får (glöm ”vad heter du” eller liknande som inledning): ”Vad jobbar du med”. Därefter sorteras man in i olika klass och ditt yrke i relation till personen du har framför dig avgör genast om ni kommer ha fortsatt kontakt eller om människan kommer snörpa på näsan och bara gå därifrån. Det är hemskt. Utan jobb är man ingen här. Utan RÄTT jobb är man fortfarande ingen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s