My iPod is Making Me Crazy (via Quirkyculture)

Igår hittade jag det här inlägget om skillnaden att lyssna på musik idag, mot hur det var ”förr i tiden”. Jag tänkte lite grann på det där när jag gick hem idag, och som vanligt hade ipoden igång, kan inte åka kommunalt utan den, blir fullkomligt tokig om jag inte kan stänga ute alla ljud.

My iPod is Making Me Crazy My iPod is wreaking havoc upon my mental health. One moment, I’m meditating prayerfully on eternity and the next I’m in a sentimental swoon over my seventh-grade sweetheart. But before I even recall why the song has dragged me back to my adolescence, I’m dancing to an aerobics routine that would make Jane Fonda proud. My iPod has changed the … Read More

via Quirkyculture

Jag har strax över 900 låtar på min ipod. Det skulle gå in ett gäng till, men just nu är jag rätt nöjd. De här nya prylarna har, precis som bloggaren i det länkade inlägget säger, förändrat sättet att lyssna på musik.

Den här bloggaren jämför sin ipod med hur det var att lyssna på LP-skivor, men för min del var det kassetter som gällde, jag hade ett fåtal LP-skivor, de flesta var barnskivor, men när jag blev lite större var det kassetter, och fick jag någon gång en skiva spelade jag in låtarna på band istället, det var så mycket lättare att hantera.

Jag kommer ihåg att jag fick min första ”freestyle” (vilket larvigt ord, egentligen) i julklapp när jag gick i fyran. Och då hade jag verkligen tjatat hål i huvudet på mamma och pappa. Minns i ärlighetens namn inte om det var de som köpte den till mig, eller om jag fick den av någon släkting, men häftigt var det i alla fall, när jag äntligen fick en, för ”alla andra” hade ju. OK, inte riktigt alla andra, men rätt många. När vi sedan skulle på semester hade jag med mig den, och en speciell väska som rymde hela tjugo kassetter! Min fina freestyle var vit med stora färgglada knappar, såg ut precis så som saker såg ut på 80-talet. Den här väskan var också vit och kitschig.

Den här freestylen måste ha varit av mycket bra kvalitet, för jag hade den länge. Den var med mig när jag åkte till Paris för att plugga efter gymnasiet, ungefär tio år senare. Där började den bli trött och sliten, så jag slängde den där och gick och köpte en ny, som var riktigt häftig, svart och hade till och med en radio(!)

Den var med i några år, tills jag äntligen hade råd att köpa en bärbar CD-spelare, som visserligen var större, men då slapp jag ha med den otympliga kassettväskan och kunde ha ett smidigt fodral som rymde hela 20 skivor. När sedan mp3-spelarna började dyka upp var de alldeles på tok för dyra för mig, så det dröjde innan jag kunde köpa en, och då var det den minsta sorten, som rymde hela 45 låtar.

Nu har jag en liten ipod Shuffle, som jag använder på gymmet, för att den går att klämma fast på kläderna, och en större, som är den jag har i fickan varje dag och inte lämnar huset utan.

Vilken skillnad! Och ändå har jag inte de allra senaste prylarna, min ipod har varit med i några år nu. Men jag kastar mig sällan över nya prylar när jag har något som funkar, så den får nog vara med ett tag till.

2 svar till “My iPod is Making Me Crazy (via Quirkyculture)

  1. Haha, det dröjde väldigt länge innan jag skaffade IPod också. Har en IPod Nano Video på 8GB med just nu ca 600 låtar, och förstår inte att jag aldrig har något att lyssna på 😛 Hur stod man ut med kasetterna egentligen?? Samma blandband 50 gånger på en dag, liksom 😛

    /K

  2. Min ipod är på 160 gig, min första dator var på mindre än en. Ganska svindlande, så många år är det ju ändå inte…
    (Jag har mest böcker och podradio i min.)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s