[BOK] Den förlorade symbolen

Den förlorade symbolen – Dan Brown

Det hör på något sätt till att man ska såga Dan Browns böcker, så kanske förväntar ni er att jag också ska göra det. Det kommer jag inte att göra, för jag gillade den här, liksom jag gillat de övriga jag läst.

Harvardprofessorn i religiös symbolik, Robert Langdon, kallas i sista stund in för att hålla en kvällsföreläsning i Capitolium, Washington. Men bara minuter efter hans ankomst hittas ett märkvärdigt föremål i byggnadens rotunda. Det är dessutom kryptiskt kodat med fem olika symboler. Langdon förstår att budskapet är en uråldrig åkallan, menad att locka dess mottagare in i en sedan länge förlorad värld av hemlig visdom.

När Langdon inser att hans mentor, Peter Solomon – filantrop och framstående frimurare – brutalt kidnappats, förstår han att det enda sättet att rädda sin väns liv är att hörsamma den mystiska uppmaningen och följa den vart den än leder honom. Han sveps in i en värld av beslöjade historier, gåtfulla ikoner och förborgade koder som tycks leda honom mot en ofattbar sanning.  (Adlibris) 

Precis som Da Vinci-koden och Änglar och demoner håller den här boken ett högt tempo och det blir svårt att släppa den. Dessutom sitter jag och undrar hur mycket som faktiskt stämmer av det som sägs om de olika platserna som beskrivs. Jag hade med mig Änglar och demoner när jag åkte till Rom eftersom jag ville besöka alla kyrkorna i boken och kolla vad som stämde. En av dem hade flyttats flera kvarter och försetts med en sidodörr som inte finns i verkligheten, så förmodligen har författaren tagit sig en del friheter även i denna bok.

Men precis som med de övriga böckerna är det en roman, och ska läsas som en sådan. Därför blir det extra roligt när folk blir så upprörda över dem. Men något jag alltid haft problem med är litteratursnobberi och jag kan därför ha lite kul åt folk som sågar sådana här böcker bara för att lyfta fram hur fina de själva är (=vill vara).

Hur som helst blir jag lite sugen på att besöka Washington, det verkar finnas en del spännande att titta på där.

Jag googlade lite för några dagar sedan och hittade denna recension i DN. Tydligen slutar det med att denna recensent i alla fall gillar boken. Det blir inte en totalsågning. Men jag tycker mig ana en lite milt överseende ton i alla fall. Sedan blir jag förstås lite fundersam över att hon säger sig bli ”…full i skratt om någon har pentagram och annat krafs på sig…” Nej, för det kan man ju inte ha om man är en seriös människa. Nähä, får väl lägga mitt i byrålådan, då… Undrar om jag ska skriva och fråga om hon blir lika full i skratt över folk som har kors på sig 😉

2 svar till “[BOK] Den förlorade symbolen

  1. Jag gillade också de tre böckerna och känner så väl igen det du skriver om litteratursnobberi, stöter på några riktiga exemplar då och då på mitt jobb.
    Hahaha…gillade kommentaren om pentagrammet och korset…
    Kärlek och ljus/Kram!

  2. Jag har läst flera av dem. I första hand för att jag gillar Leonardo Da Vinci och Illuminati.

    Det jag upptäckte med Dan Browns böcker var att de är ganska lika varandra, han har i princip bara bytt lite namn på karaktärer och platser. Som en kompis till mig sa: ”Om man är sugen på att läsa om en bok av Dan Brown kan man läsa nästa bok i serien istället.” Jag håller med honom lite grann. Men jag tycker de är okej förströelse när det gäller läsande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s