Det där med ”smal” smak, fortsättning

Harry Potter book series

Image by bibicall via Flickr

Jag fick en kommentar om inlägget från igår, en vän till mig hade skrivit det inne på Facebook. Det här är som ni märker ett ämne som engagerar mig, jag som läser precis allt, vare sig det är stora bästsäljare eller lite mer ovanliga böcker. Ser de ut att vara värda min tid, så läser jag dem, annars inte.

Min vän sa följande:

Jag säger bara Jules Verne… idag ingen större hit utom i mindre sällskap.. jag väntar bara på att någon ska göra en stor ”remake” av hans berättelser, med tanke på att ”Steampunk” verkar vara på uppåtgående (men jag kan ha fel).
Jag tror många gånger att populärkultur är Fulkultur och därför kan man ju inte läsa/följa den för att då blir man ju av med sin stämpel av ”Finkultur”.
Ibland ”krävs” det ju att lite äldre berättelser plockas upp och blir film för att nya läsare ska upptäcka dem. Förmodligen var det en hel del som inte tänkt tanken att läsa ”Sagan om ringen” förrän filmerna kom, och ska man tro den person jag citerade i mitt förra inlägg är det ju inte helt OK. För att det verkligen ska räknas ska man ju ha varit ett stort fan redan innan för att verkligen ”räknas”.
Jag skrev ett svar på min väns kommentar:
Jag kan bli så trött på folk som måste framhålla att de ”vägrar” läsa t.ex. Harry Potter eller liknande bara för att ”alla” läser dem. Vad vill man säga med det? Tycker man att boken verkar bra, läs den, verkar den skräp, läs den inte. Vad spelar det för roll hur många andra som också läst den? Många är också noga med att tala om hur avskräckta de blir av att en bok blir en superstorsäljare. Det gör mig snarast nyfiken på att åtminstone ta reda på vad det är för något.
Visst, tycker man att Harry Potter verkar vara jättetråkiga, fjantiga böcker och man inte är intresserad av den sortens berättelser i övrigt, då kanske man kan lägga sin tid på annat, men om skälet att inte läsa dem enbart är att de är ”stora”, så fattar jag inte riktigt grejen. Har man ett behov av att framhålla hur annorlunda man är och att man står över det stora flertalet när det gäller bildning? Eller vad är det frågan om? Kan ingen förklara för mig?

One response to “Det där med ”smal” smak, fortsättning

  1. Man ska definitivt läsa det man känner för. Jag har just satt första boken av Stephanie Myers ”Om jag kunde drömma” (Twilligt) i min 69 åriga mammas händer och hon vägrar släppa den… Salskamraten på sjukhuset där mamma vistades förra veckan var inte mycket yngre och hon utbrast sin förtjusning när hon såg vad mamma läste och visade upp att hon var på bok 4!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s