Jag är inte alltid snäll…

Jag är inget fan av telefonförsäljare. Jag brukar dock anse att man ska vara vänlig mot dem, de gör sitt jobb, och jag kan faktiskt bara tacka nej och avsluta samtalet. Så länge de kan ta ett nej utan att fortsätta tjata har jag inga som helst problem med dem.

MEN – det finns undantag, och det är när de kör vad som räknas som ”säljknep” på mig, dessa har nämligen helt motsatt effekt på mig. Häromdagen ringde en snubbe och ville erbjuda mig billigare el. Jag köper inget per telefon (utom i ett fall, då jag utökade en försäkring jag skaffat på annat vis, och de ringde och erbjöd en uppgradering), jag vill i lugn och ro kolla upp exakt hur det jag redan har fungerar och vad det kostar och jämföra med det nya erbjudandet, och efter det fatta ett beslut. Det är inget jag gör på stående fot över telefon.

Hur som helst, jag var inte på mitt solskenshumör, trött och stressad, när jobbmobilen ringde. Jag får alltid lite extra hjärtklappning när den ringer utanför arbetstid, det brukar inte båda gott. Jag svarade i alla fall, och fick en klämkäck snubbe i luren, som presenterade sig och frågade sedan ”Är allt bra med dig idag, M-*”

Här vaknade den lilla elakingen i mig till. Jag tycker inte om när de använder mitt namn på det sättet. Det är ett klassiskt säljarknep för att skapa någon sorts närhet, vilket det säkert finns folk som går på, eftersom de fortsätter att köra med det. Jag är däremot inte bekväm med att mitt namn används på det sättet, det skapar ingen närhetskänsla, för mina vänner använder inte mitt namn på det viset, alltså blir det lite märkligt när en vilt främmande människa gör det. Jag hade faktiskt lust att svara ”Det är fru S- för dig!”, men det sparar jag till en annan försäljare😀

Jag ignorerade totalt frågan, och kontrade med ”Vad hade du på hjärtat, då?” vilket faktiskt är en skitfånig formulering, därav att jag använde den. Killen skrattade till, ett sådant där lite nervöst och överraskat skratt, för han var ju beredd på ett ”Jotackbra” från mig.

Han återfick dock fattningen och återgick till säljsnacket. ”Jag har ett erbjudande till dig, M-”, varpå han gled ännu ett par mil bort från chansen att någonsin sälja mig någonting alls. Han gav sig inte heller utan fortsatte tjata. Jag svarade att jag inte hade tid med honom, varpå han frågade när jag skulle ha tid. ”När jag går i pension”, svarade jag och lade på.

OK, jag var inte snäll, jag var inte artig, jag var inte civiliserad. Det medger jag. Jag brukar inte vara otrevlig mot telefonförsäljare. Men kör inte säljsnacket på mig, och speciellt inte när jag är trött och stressad, och absolut inte på min jobbtelefon. Visst, jag kan anmäla mig till NIX och allt vad det heter, men jag har inga problem med att de ringer så länge de accepterar ett nej och inte försöker charma mig genom att använda mitt förnamn hela tiden.

Nästa gång kanske jag ska svara med försäljarens namn i varenda mening, om jag bara är noga med att lyssna på vad de faktiskt säger att de heter.

*Ok, han sa inte M, utan hela mitt namn, som börjar på just M🙂

2 responses to “Jag är inte alltid snäll…

  1. Jag är anmäld till Nix och slipper rätt mycket av eländet, men om de trots allt ringer får de veta att de lever, eller snarare, att deras företag måste kolla in registret. Så är man med där kan man vara sur med rätta.

    För övrigt hatar jag att bli kallad vid namn av någon som jag inte har presenterat mig för heller, så då är vi två.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s