Jag har hittat en själsfrände i Storbritannien, verkar det som! 😀
I write this article as I’m sat on a train, wedged between a window and a man whose arse takes up one and a half seats, who seems to enjoy as his only form of sustenance cheese and onion crisps. It is the only smell spare his potent sweat that I can currently smell, burning in my nostrils as I struggle to breath. This is when the thought of train etiquette sprung into my head, it seems to be this unwritten code of conduct that travellers and comm … Read More
via James Dunn’s Blog
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Relaterade
Det här inlägget postades i
"Reblogs". Bokmärk
permalänken.
Ja, det finns väl inget som är så irriterande som medpasagerare/medtrafikanter? Jo, det ska vara grannen som inte är din vän, utan den som sitter på din andra sida när du går på bio då. Du vet, den där med det äckliga stora popcornmenyn. Fy f-n vad popcorn stinker äckligt. Nästa gång jag går på bio tror jag att jag ska äta marrinerade vitlöksklyftor först, så att jag har något att ge igen med 🙂 Eller second thought, kanske inte trots allt, men det är lite frestande mellan varven. Kanske funkar på tåget också, fast risken att grannen har popcorn där är ju mindre såklart.