Censur i barnböcker

Jag skrev ju för ett tag sedan att jag kände att jag blivit snällare i mina blogginlägg, att jag inte hade så mycket åsikter längre. Nu har jag massor. Lite av ett sammanträffande är att jag igår kväll satt och läste min gamla blogg och dök på det här inlägget – Vem är det som blir rädd – egentligen?

Nyss gick jag in på SvD och hittade en artikel om att barnboksförfattare känner sig censurerade. Och de inte bara känner sig, de BLIR censurerade, så att det skriker om det.

”Svordomar, ensamma barn och alkohol har blivit tabu – då säger redaktörerna ifrån, av rädsla för ängsliga föräldrar”

Det här är väl en naturlig följd av det ökande ”curlandet” av barn i andra sammanhang, kan jag tänka mig. Jag tror inte att det finns ett barn som inte hört någon säga ”fan”, eller ”jävlar”, dessa svordomar är inte ens speciellt grova idag. Jag hoppas i så fall att dessa ”ängsliga” föräldrar som skulle komma på tanken att klaga på en bok aldrig slänger ur sig någon enda liten svordom så att barnen kan höra det.

Och när det gäller alkohol handlar det väl helt och hållet om hur ämnet hanteras i boken?

”Inger Brattström berättar hur hon i en av sina senaste ungdomsböcker tvingades ändra i stycket där en 16-årig nazist hämtar en öl i kylskåpet.

– Det passade sig inte att han som var så ung drack öl! Men så ser ju verkligheten ut, inte minst i sådana kretsar som den här killen rörde sig i. Det är löjligt att tro något annat. Ändå fick jag ändra till att han gick och tog en lättöl”

Här pratar vi inte ens om en barnbok, utan om en ungdomsbok. Jag tror inte att en enda av mina elever (tonåringar) skulle köpa tanken på att den här nazistkillen skulle gå och dricka lättöl. Nu har jag inte läst boken ifråga, men jag har mycket svårt att tro att lättöl passar in i sammanhanget. Istället ska en karaktär som förmodligen inte är speciellt laglydig eller ”politiskt korrekt” i övrigt hålla sig till lättöl, eftersom lagen säger att han inte får dricka något starkare. Skulle inte tro det, va?

”Viveca Lärn berättar att hon funderar på att sluta skriva barnböcker.

– De unga redaktörerna är så politiskt korrekta. Jag fick inte ens skriva att gubbar satt och rökte på kafé i Milano i ”Ludde gör en Zlatan”.”

Ok, nu ändrar det förmodligen inte berättelsen att gubbarna fick fimpa sina cigaretter för att redaktören skulle känna sig nöjd med sitt arbete. Men detta är inte heller en bok som riktar sig till de allra minsta, och alla ungar har sett en cigarett. De vet att det inte är bra att röka, precis som alla vuxna som röker egentligen också vet det.  Rökandet på kaféet bidrar till beskrivningen av miljön, det blir en realistisk skildring av hur det är på ett kafé i Milano.

”Annika Nasiell, chefredaktör på Barnens Bokklubb, bekräftar bilden av att utmanande barnböcker inte är kommersiellt gångbara. Om hennes bokklubb väljer en bok med svordomar som månadsbok är det fler som returnerar den än annars.

– Det är så mycket som dagens föräldrar reagerar på. Man vill inte oroa barnen, det får inte vara något farligt och helst inte för mycket magi för ”det finns ju inte i verkligheten”, säger Annika Nasiell till Vi Läser.”

Alltså – vad är det för fel på de här föräldrarna? Vad är det för bomullskokong de lindar in sina ungar i? Returnerar man verkligen en bok för att någon råkar säga ”fan”? (Rätta mig om jag har fel, men jag har svårt att tro att de här böckerna innehåller några ord som k*khuvud, f*a eller något i den stilen.) Om man nu är så ängslig som de här föräldrarna verkar vara, då får man väl ta ett allvarligt samtal med sitt barn och säga att ”Bara så att du vet, lille Chewin, så får man absolut inte säga, och det är därför du alltid har öronskydd på dig när vi är ute.”

Och magi? Vad är det för fel med lite saga och fantasi? Ska vi gå tillbaka till 70-talets svartvita fotoberättelser om Stina som följer med pappa till posten? Det går säkert bra, så länge man redigerar bort ortens a-lagare från bänken utanför posten. Det finns kanske ett skäl till att böcker som Harry Potter och alla liknande berättelser som ”poppat upp” efter dem, blir storsäljare. Det kommer fler och fler fantasyböcker för barn hela tiden, många är helt underbara, jag läser dem gärna själv och önskar att de kommit ut när jag var elva istället för nu.

Avslutar med ett citat till, Ulf Starks kommentar som avslutar artikeln är rätt klockren: ”- Numera är det väl knappt så att man ens kan publicera en bild av en säl i en barnbok utan att den måste ha flytväst på sig.”

4 svar till “Censur i barnböcker

  1. Jag kan förstå oron och instämma om mycket (läste artikeln tidigare idag, då en bekant hade länkat till den på FB), samtidigt kan jag inte låta bli att undra hur nödvändiga svordomar i de flesta barnböcker är? Någonstans kanske man även som författare får betänka sin målgrupp, tänkta publik och sin genre.

    Kan inte låta bli att dra en parallell till när den amerikanska Comics Code förlorade sin kraft, först med till stor del på grund av utvecklingen av the Direct Market (och icke-Code-godkända serier) och senare när Marvel Comics avslutade sin relation med Comics Code Authority. Missförstå mig rätt, instiftandet av CCA 1954 som följd av Dr Frederick Werthams bok The Seduction of the Innocent är inget direkt vackert kapitel i amerikansk seriehistoria. Men samtidigt kan CCAs existens knappast sägas ha urvattnat seriemediet. Snarare tvärtom Marvels stora boom kom ju först till på 60-talet och Lees och hans partners framgångar kom under kodens kraftfullare år.

    När CCA började tappa styrka under framför allt 90-talet och då Marvel till slut dumpade dem helt, jublade vissa parter över denna frihet som skulle ge oh så goda resultat. Men hör och häpna, användandet av svordomar och grafiskt sex och våld visade sig inte alls vara någon som helst form av garanti för kvalitet.

  2. ”- Numera är det väl knappt så att man ens kan publicera en bild av en säl i en barnbok utan att den måste ha flytväst på sig.”

    Haha!
    *asgarvar*

  3. Jadu. Det är konstigt att barnen ändå får vara ute och röra sig IRL, där finns ju så mycket hemskheter som är väldigt svåra att censuerera…

  4. Och det är också skönt att tv och annan media är helt ofarligt för barn. Eller?

    Realistiska barnböcker kan väl inte vara fel, jag förstår inte riktigt varför. Alfons pappa röker ju pipa, är det också hemskt? Det handlar väl knappast om våld, porr, droger och aspackade huvudepersoner?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s