Brittiska lärare har hemliga adresser | www.skolvarlden.se.
Det här var intressant läsning. Brittiska lärare förväntas alltså inte ge ut sina privata telefonnummer till elever och föräldrar. Det hade jag i och för sig inte förväntat mig heller. Jag har aldrig hört talas om att det sker någon annanstans än i Sverige.
I och för sig finns det väl telefonkataloger och motsvarigheter till Eniro även i Storbritannien och har man inte ett jättevanligt namn kan man förmodligen hittas i alla fall om den som letar anstränger sig lite.
I Sverige har det ju länge varit mer eller mindre regel att man lämnar ut sitt hemtelefonnummer. Jag har under de nio år jag var lärare aldrig gjort det. Jag gick dessutom en kurs via Lärarnas riksförbund medan jag sökte jobb och fick lite praktiska tips både för hur man söker jobb som lärare och hur man bör bete sig när man fått ett. Kvinnan som ledde den kursen sa bland annat att vi absolut inte skulle lämna ut något telefonnummer. Jag har också sluppit bli hittad på eniro, även om en förälder en gång avslöjade att hon försökt. Jag hade på den tiden ett av Sveriges vanligaste efternamn, och hon påpekade att det var ju inte så lätt att hitta i telefonkatalogen. Nu hör det till saken att jag inte ens stod med där, hemtelefonnumret har alltid stått på min man, så man måste veta både vad han heter och var vi bor för att hitta rätt.
Det intressanta i den frågan var ju dock att hon faktiskt hade tänkt att ringa hem till mig, på kvällstid, på vad som var min fritid och störa mig i mitt privatliv. Det den här kursledaren sa var att folk ofta resonerar som så att ”Lärare jobbar ju faktiskt hemifrån”. Ja, det gör vi, men det är bara vi som vet exakt när. Man vill inte bli sittande i telefon med föräldrar som ringer på helger och lov eller väldigt sent på kvällen. Man vill faktiskt inte bli sittande i telefon med dem hemma alls. Jag har vid ett tillfälle bestämt med en förälder att ta ett samtal efter arbetstid. Då bestämde vi en tid, jag ringde upp henne, hemifrån. Men aldrig att jag hade gett henne mitt privata nummer.
Det man skulle vilja fråga dessa föräldrar är ju om de ringer hem till sin läkare eller till bilmekanikern eller någon annan yrkesperson vars tjänster man använder sig av. Förmodligen inte. Där har man en spärr, men inte när det gäller lärare. För de jobbar ju hemifrån.
En vän till mig, som är från Österrike, blev jätteförvånad när hon hörde talas om hur det fungerar i Sverige. I Österrike har lärarna en telefon- och besökstid en gång i veckan, då kan man ringa komma dit och prata.
Visst har lärarna sin så kallade förtroendetid, som på en heltid motsvarar tio timmar utöver den tid man ska vara på skolan. Men den tiden kan man förlägga var man vill. Kanske väljer man att sitta kvar på jobbet två timmar varje dag och rätta och planera, och då har man faktiskt rätt till privatliv när man är hemma.
Som jag ser det är detta en bidragande orsak till att lärarjobbet ser ut som det gör. Gränserna mellan arbete och fritid suddas ut lite för mycket och man sitter till slut och pratar hela kvällarna om man har oturen att få de där gränslösa föräldrarna som ska ringa om precis allt, på alla möjliga tider.
Vi har nog en del att lära av Storbritannien (och Österrike) där.
