Det här kom vi egentligen överens om att vi inte skulle berätta för någon, men det är ju faktiskt rätt kul, även om det är lite pinsamt.
Igår skulle maken och jag hem till mormor på middag. Jag hade bakat en kaka som jag tog med. På vägen dit kom jag att tänka på att det vore gott med grädde till, så jag sprang in på Konsum vid tunnelbanan för att köpa en flaska spraygrädde, för att göra det så enkelt som möjligt. Det var det enda jag handlade.
När jag skulle betala stod jag och störde mig på att kassörskan var så ofokuserad på kunden, det vill säga mig. Hon var alldeles för upptagen med att prata med en kollega som gick och plockade. Jag betalade, gick ut till maken som stod och väntade vid ingången.
Jag stoppade ned plånboken och grävde efter ett par andra saker i väskan och frågade sedan maken, ”Tog du grädden?” Det hade han inte gjort. Inte jag heller, visade det sig, för när jag gick in i butiken hade en ur personalen hittat min grädde och frågade om det var min. Alltså – jag handlar en enda sak, och lyckas glömma den! Jag får skylla på att min skalle är så full av smarta tankar att sådant där vardagligt tjafs inte får plats.



