Igår läste jag som vanligt Metro på tåget och hittade följande insändare:
Jag utgår på något sätt ifrån att det här är inte är seriöst menat. OK, jag har hört liknande kommentarer tidigare, att vissa stör sig på att ”alla” sitter och grejar med sina telefoner på tåget.
Men allvarligt? Hur social var man med sina medpassagerare innan mobiltelefonerna uppfanns? Så länge jag kan minnas har jag läst böcker på tåget, är jag inte lika asocial då? Eller blir mina medpassagerare mer provocerade av att jag läser Facebookuppdateringar på vägen till jobbet?
Det är ju i så fall ännu mer asocialt att läsa min bok, på Facebook kommunicerar jag ju med någon, även om den personen inte sitter i vagnen.
De som åker tillsammans med någon de känner brukar ju oftast prata, men jag brukar inte prata med folk jag inte känner på tunnelbanan, just av den anledning att jag inte känner dem. Jag skulle nog bli betraktad som lite lagom störd om jag gick fram till någon slumpvis utvald person och började prata, för att inte vara så asocial med min telefon…
Skulle vara intressant att se hur Jesper ser på folk som sitter uppslukade av en bok på tunnelbanan. Snacka om asocialt beteende!
