Imorse var vi tvungna att låta vår lilla marsvinsflicka Wivaldia somna in. För snart en månad sedan slutade hon äta på egen hand, veterinären slipade ner tänderna, som hade vuxit sig lite för långa (vanlig sak som marsvin kan råka ut för), men hon kom inte igång att äta igen, trots stödmatning och alla tänkbara insatser från oss och från vår vän M som passade henne medan vi var bortresta, lyckades det inte. Vi provade att ta ner framtänderna en gång till, men inget hjälpte. Hon var tydligt intresserad av maten vi gav henne och vi frestade verkligen med precis allt hon gillade, för att få henne att komma igång.
Veterinären var ganska förvånad eftersom tänderna inte ens från början varit i så dåligt skick som hon trott. Förmodligen var det något annat fel, något med käklederna, som gjorde att lillan helt enkelt inte kunde tugga ordentligt. Det stämde inte med de tandproblem marsvin brukar få.
Wivaldia kom till oss i maj 2010, då hon var fyra månader. Hon blev alltså bara lite drygt två och ett halvt år. Det känns så orättvist, att hon inte kunde få vara kvar hos oss längre… Hon var så pigg och alert in i det sista, som om det inte var något problem alls, det syntes liksom inte, förrän hon försökte äta…
Nu sover hon gott tillsammans med Ninus och våra två tidigare marsvin, men saknaden är stor här hemma…
”Det finns en bro, Regnbågsbron, som förbinder Himlen och Jorden.
Där finns kullar och dalar med mjukt gräs, där våra älskade vänner leker tillsammans hela dagarna. Där finns vattendrag med friskt vatten, massor av mat och solsken som håller dem varma. De gamla och sjuka djuren blir unga och friska igen, precis som vi minns dem i våra drömmar.
Djuren är glada och lyckliga, men de saknar någon som betydde mycket för dem, någon som blivit lämnad kvar.
Varje dag springer de och leker, tills den dagen kommer, då en av dem stannar upp och tittar bort i fjärran. Blicken skärps, öronen spetsas och plötsligt
flyger hon iväg över det gröna gräset. Hennes ben bär henne fortare och fortare tills hon återförenas med den hon älskar. Ni möts i en omfamning som
varar för evigt. Ditt ansikte blir kysst om och om igen, dina händer smeker hennes huvud som så många gånger förut och du tittar än en gång in i ögonen på ditt trogna husdjur som så länge saknats i ditt liv, men aldrig i ditt hjärta”
Sov gott, mattes lilla älskling!
Kungliga besöksmål
