If you've ever lived in a big city, you know that your chance of seeing wild animals is pretty slim ... unless you go to the zoo.
Evidently, European architects at the beginning of the 20th century felt the same way,
Publicerat i "Reblogs", Foton (inte mina)
Märkt art nouveau, Baltic Sea, björn, byggnad, fasader, Finland, foto, Helsingfors, Helsinki, hus, Latvia, Lettland, Riga, Travel and Tourism, turism
Fler och fler i bekantskapskretsen tittar på hus och köper hus. Vi bor i en hyreslägenhet. Och har inga planer på något annat.
Det enda jag möjligen skulle kunna vara avundsjuk på när det gäller hus är ytan och att ha en trädgård.
Men jag vill faktiskt absolut inte ha något hus. Inte för allt i världen. Och det är tydligen lite konstigt, man förväntas ju vilja ha hus, det är liksom målet, en lägenhet är bara ett mellanläge. Skulle man dessutom skaffa barn kommer väl frågorna om när man tänker köpa hus som ett brev på posten.
Inte ens med barn skulle jag tänka mig ett hus. Jag köper inte att det är bättre för barnen. De vänjer sig väl vid det ställe de bor på, jag har inte lidit av att inte bo i hus. Har man bara en vettig familj och uppväxtmiljö spelar det nog ingen roll om man bor i lägenhet, hus eller slott.
När något går sönder eller behöver bytas ut i vår lägenhet är servicen ett telefonsamtal bort och ingår i hyran. Jag har själv tummen mitt i handen och skulle inte kunna eller orka lära mig att fixa med allt sådant där. Inte har jag intresset heller.
Sedan har vi en sak till. Jag är uppväxt i lägenhet och är inte van att bo på markplan. Jag skulle vara livrädd för inbrott så fort jag lämnade huset, tänka på att någon skulle kunna stå utanför fönstret och kika in skulle göra mig galet paranoid. Är man uppväxt med att bo så är det nog inget problem, men jag skulle inte våga lämna mitt hus.
Nej, det blir inget hus här inte, inte förrän vi har råd med trädgårdsmästare, städare, poolskötare och säkerhetsvakter som kan stå utanför huset när vi inte är hemma.
