För ett tag sedan skrev jag detta inlägg. Nu har debatten fortsatt och det talas om en konflikt mellan hovet och kyrkan om huruvida kungen ska följa kronprinsessan till altaret eller om hon och Daniel ska gå in tillsammans.
Fler och fler verkar gå på linjen att brudparet själva ska bestämma hur de vill ha det. Oavsett vilket undrar jag hur pass stor och allvarlig denna ”konflikt” är och hur mycket som är uppförstorat av tidningarna. Det kan mycket väl hända att någon präst skrivit till Victoria och påtalat att kyrkan inte gillar detta då det inte är en svensk sed. Men tidningarna vill ibland nästan få det till att det är ”storbråk” och det undrar jag verkligen om det är.
Hur som helst, det är inte det traditionella svenska sättet, det har vi nog alla fattat, om vi inte visste det sedan innan. Men som Roger Lundgren skriver i senaste numret av S: ”För det första har hovet inte gått ut med att kungen ska föra in Victoria men om han gör det så är det absolut ingen tradition de fått från Hollywood. Som jag skrev här i S för ett par veckor sedan har alla brudar i ätten Bernadotte, med tre undantag, förts in i kyrkan av manliga släktingar.”
Det kyrkan är orolig för är ju att detta, om det blir så, skulle sätta en trend och att massor av framtida brudar kommer att vilja göra så här. Och visst, kan jag hålla med om att det symboliserar att kvinnan är omyndig och lämnas över från en man till en annan, men vem skadas av att vissa kommer att välja att göra så här? De gör det ju redan! Det räcker att läsa på Familjeliv och Bröllopstorget så ser man genast hur många som redan väljer det här sättet.
Och tror någon på fullaste allvar att kronprinsessan fått idén genom att titta på amerikanska filmer?
UPPDATERING: Så här säger Magdalena Ribbing i Expressen idag:
”Vem tror att kung Carl Gustaf ”ger bort” sin dotter till hennes blivande make? Vem föreställer sig att det har pågått en form av handel utan brudens vilja?
Läget är det motsatta. Kronprinsessans blivande make har accepterats av kungen och regeringen. Ingen annan svensk person behöver detta slags acceptans. /…/ Sett ur kungligt perspektiv kan det vara det enda rätta att den som innehar högst rang för Sveriges blivande statschef till altaret. Monarkin har en annan dimension. Man kan se det som en fråga om värdighet om man vill. Kronprinsessans blivande make har intill dess att han säger ja vid altaret 19 juni inte den kungliga rang som stadfäster monarkin.”
[Aftonbladet][Aftonbladet][Aftonbladet]
