[BOK] De levandes rike

De levandes rike – Nicci French

OBS! Viss spoilervarning!

Den här boken upptäckte jag i London julen 2003, då den var relativt nyutkommen och det gjordes reklam för den i tunnelbanan. Jag köpte med mig den hem, läste den och tyckte att den var superspännande. Sedan lånade jag ut den till någon som inte verkar minnas det och jag minns inte heller vem denna person är, det var innan jag skaffade den lilla grå anteckningsboken där jag skriver upp allt jag lånar  ut. Jag har efterlyst boken bland mina vänner på Facebook och andra ställen, men ingen ger sig tillkänna, så den är nog borta.

Det exemplar jag har nu och som jag nyss läst ut är den svenska översättningen, hittad för 20 kronor i en realåda. Den fick följa med mig hem eftersom jag ville läsa om den.

Allt är mörkt när Abbie vaknar. Hon har ingen aning om var hon befinner sig. Det enda hon känner är smärta. Hon är fastbunden vid en vägg och hennes händer och fötter är fjättrade vid varandra. I hennes mun har någon pressat in en trasa och paniken sprider sig när hon inte får luft. Med en enorm ansträngning tvingar hon sin kropp till lugn, andas genom näsan och räknar andetagen: in-ut, in-ut, in-ut.
Så kommer en man. Han pratar korthugget med henne, ger henne vatten att dricka och mat att äta. Han lovar att hålla henne vid liv - ett tag. Sedan tänker han döda henne, precis som han dödat de andra kvinnorna han hållit fångna … (Månpocket)

Mycket av boken handlar om vad som händer efter att Abbie lyckas fly, vilket hon gör ganska tidigt. Sedan försöker hon rekonstruera sitt liv under dagarna före kidnappningen. Det visar sig att rätt mycket inte är som hon tror…

Den här boken gick ganska snabbt att läsa, för att den är så spännande att den blir svår att lägga ifrån sig. Man blir också nyfiken på vad som egentligen hänt. Jag är glad att jag fick tag i den på nytt så att jag kunde läsa om den, för det har faktiskt grämt mig lite (OK, inte så lite, då) att jag inte kan komma på vem jag lånat ut den engelska versionen till.

Läst 2012

Här finns listan över det jag läst under det år som precis tog slut.

Det blev inte mycket i år. Att det blev så många som det ändå blev beror på att jag började läsa om Isfolket och de böckerna är riktigt lätta att ta sig igenom. I övrigt har det varit mycket annat för mig under året, men jag räknar med att få mer läst i år. Bland annat har jag en hylla i sovrummet där jag lägger allt nytt, så det blir en påminnelse. Jag köper dessutom färre böcker numera, så det blir lättare att hinna igenom det lilla förrådet.

Jag fortsätter att blogga om vad jag läser, trots att jag egentligen tycker att det är  jättesvårt att skriva om böcker. Tycker sällan att jag har speciellt mycket intelligent att komma med, det är mer som en dagbok för mig själv, för att jag ska komma ihåg vad jag läser, snarare än några djupsinniga analyser.

Men det är rätt roligt att nu, när jag hållit på i några år, gå tillbaka och se vad jag läst tidigare. Mycket skulle jag ärligt talat ha glömt bort annars.

Manliga och kvinnliga författare

(Kopierat inlägg från min gamla blogg, skrivet 2009)

På den gamla goda tiden i slutet av 90-talet, när jag ”byggde” min första hemsida, hade jag med en liten avdelning med mina favoritböcker. Det var väl inte så värst många kommentarer om det, men en person (man?) hoppade in och gnällde om att jag bara läste böcker av kvinnliga författare, med undantag för David Eddings, som han tyckte synd om i mängden av alla kvinnor.

Vad det här var för stackars pucko har jag ingen aning om, men jag har inte glömt bort honom, tvärtom brukar jag ta upp honom i bokdiskussioner och häckla honom lite grann.

Trodde han att jag medvetet valde böcker av kvinnliga författare och att jag skulle vara bättre eller intressantare om jag valde böcker av manliga författare ”bara för att”? För vems skull skulle jag i så fall göra det?

Jag väljer böcker efter huruvida de verkar intressanta eller inte. Titel, omslag och baksidestext är det jag tittar på. Inte författarens kön.

För skojs skull tittade jag lite på den lista jag publicerade nedan [i den gamla bloggen], med det jag läst under 2008. Nu är den listan visserligen inte komplett, men i alla fall.

Totalt omfattar listan 33 böcker. (Egentligen borde det vara 35, för jag läste faktiskt de två övriga delarna i Robin Hobbs Farseer-trilogi, även om de inte står nämnda här). Av dessa blir det 22 kvinnliga författare, 11 manliga och 2 pseudonymer, som alltså får bilda en kategori för sig.

Så ja, ska man tolka det här läser jag fler böcker av kvinnliga författare. Men jag vet att det inte är ett medvetet val. Inte för att jag tror att den person som anklagade mig för detta läser det här, men jag undrar fortfarande vad han ville ha sagt och varför han var så upprörd över mitt påstådda val.

[BOK] Wicked Enchantment

Wicked Enchantment – Anya Bast

Efter att jag läst Anya Basts ”Witch”-serie för ett tag sedan ville jag fortsätta med den här, som är första delen i en serie, också den på fyra delar.

All eyes are on Gabriel Mac Braire the day he makes his first appearance in the Seelie Court, including those of Aislinn Finvarra. Despite deep bitterness over her last failed relationship, Aislinn cannot help but be curious about the half incubus who is known to possess dark magick, both lethal and sexual in nature. Rumors abound of the women who have become enslaved to his irresistible charms.

So when the Summer Queen of the fae orders Aislinn herself to act as his guide in the court, she is understandably on guard. She’s fallen under the spell of far less persuasive men before. In addition, Gabriel might be more than he seems and his true mission is far from innocent.

This time, Aislinn must protect not only her heart, but her very life… (anyabast.com)

Även om jag gillar den första serien var den här faktiskt bättre, mycket på grund av de irländska namnen och kopplingarna till keltisk mytologi. Jag har stora förhoppningar på de kommande delarna.

Precis som de andra böckerna är den här också nedlusad med långa sexskildringar, jag måste erkänna att jag skummar dem rätt rejält. Inte för att jag är pryd på något sätt, men det blir onekligen lite tjatigt. Samtidigt får man ju ta det, med tanke på genren, men man måste inte läsa allt jättenoga heller.

Relaterade inlägg:

• Witch Fire
• Witch Blood
• Witch Heart
• Witch Fury

[BOK] Änglamakerskan

Änglamakerskan – Camilla Läckberg

Påsken 1974 försvinner en familj spårlöst från ön Valö utanför Fjällbacka. En fin påskmiddag är uppdukad i matsalen, men alla utom den ettåriga dottern Ebba är borta. Har de blivit utsatta för något brott eller försvunnit frivilligt? Gåtan har aldrig fått någon lösning.

Många år senare återvänder Ebba till ön och den gamla barnkolonin där hennes pappa med hård hand drev en internatskola. Hon och maken Mårten har förlorat sin treårige son, och i ett försök att övervinna sorgen har de bestämt sig för att rusta upp huset och öppna ett bed and breakfast.

Men knappt har de hunnit flytta in förrän de blir utsatta för ett mordbrandsförsök. Och när de börjar bryta upp matsalsgolvet hittar de intorkat blod under plankorna ? (Adlibris)

Så blev det en deckare igen, det var ett tag sedan, känns det som. Hur som helst, jag gillar Läckberg numera, jag tycker att hennes böcker ”växer”, jag hade en del synpunkter på språket i de första, vill jag minnas, men nu tycker jag att det fungerar bättre. Jag tycker inte heller att de är så förutsägbara som många påstår, eller så är det jag som inte riktigt vet vad jag ska titta efter.

Jag tycker om att det man får bakgrunden som en ”parallellberättelse” och jag tycker om att sitta och läsa och vänta på att få reda på hur det ska ”knytas ihop”.

Sedan fikas det lika mycket i den här boken som i de tidigare. När någon påpekade hur mycket folk äter och fikar i de här böckerna har jag börjat bli uppmärksam på det. Det är en kul detalj, tycker jag.

 

[BOK] Equinox

Equinox – Michael White

En ung kvinna hittas brutalt mördad. Hennes hjärta har avlägsnats och ersatts med ett antikt guldmynt. Tjugofyra timmar senare finner man ytterligare en kvinna mördad. Ett glittrande silvermynt är placerat där hennes hjärta en gång suttit.

Polisfotograf Philip Bainbridge och kriminalreportern Laura Niven, hans livs stora kärlek, upptäcker att morden inte är begränsade till här och nu. Som ett eko från en svunnen tid träder en chockerande berättelse fram där Isaac Newtons liv flätas samman med en dödlig konspiration.

Philip och Laura stiger in i en mytisk värld av alkemi och astrologi. Kring vårdagjämningen står stjärnorna åter rätt på himlen för att en dödlig ritual ska kunna utföras. En ritual som ska leda till evigt liv.

En ursinning jakt på mördaren inleds. Snart befinner sig paret mitt uppe i ett livsfarligt spel, fångade i de mörka labyrinterna under Oxford. (Adlibris)

Det är så tråkigt när uppläsaren förstör berättelsen. Den här boken känns som något jag helt klart skulle ha läst ut om jag läst den, istället för att lyssna på den. Ni vet ju att jag brukar tjata om uppläsarröster, jag är väldigt känslig när det gäller sådana. Den här personen låter trött och lite ”avståndstagande”, i brist på bättre ord. Dessutom är hennes försök att ”spela” de olika karaktärerna rent pinsamma, speciellt när det gäller personerna i parallellhandlingen på 1600-talet.

När det gäller den delen av berättelsen känns det i alla fall som om författaren gjort ett medvetet försök att få språket lite ålderdomligare, genom att välja andra ord för saker. Det känns som ett bra knep.

Översättningen då? Jagbrukar ju tjata om den också. Ja, utan att ha läst originalet är det alltid svårt att säga något, men vissa uttryck känns som tydliga exempel på att översättaren inte kunnat frigöra sig från originalspråket. Till exempel känns det lite konstigt när någon säger ”Låt oss gå” och inte ”Nu går vi”, som jag förmodligen hade valt som översättning av ”Let’s go”. Det finns fler exempel på sådana uttryck som jag störde mig lite för mycket på.

Så tyvärr, jag orkade inte lyssna vidare, även om jag gav den en ärlig chans. Får väl se till att skaffa den i bokform så att jag får veta vart historien tar vägen.

[BOK] Sindre, min son

Sindre, min son – Margit Sandemo

Den här boken innehåller egentligen två berättelser, men de gavs från början ut var för sig, så jag tänker behandla dem som två separata böcker. Just nu har jag dessutom bara läst den ena.

Just nu håller jag på att för fjärde eller femte gången ta mig igenom ”Sagan om Isfolket”, och så passade jag på att plocka fram mina övriga Sandemoböcker på samma gång. Började läsa den här och fortsatte tills jag var klar med ”Sindre”, den var inte speciellt lång.

Sindre var tre år gammal och en riktig hjärtekrossare, Men det gjorde inte intryck på Geir Modahl, som plötsligt fick pojken i sina armar med besked om att nu fick pappan se till honom medan mamman låg på sjukhus.
Geir ansåg inte att han hade någon son – och han kände inte Tone Wold, pojkens mamma. Ändå upptäckte Geir att han var beredd att slåss med alla medel då Sindres liv var i fara… (Adlibris)

Jag gillar Sandemo, trots att språket ibland är lite märkligt (ni vet ju vilken språkpolis jag oftast är när jag läser). Det är ofta trevliga berättelser och lagom avkoppling när man håller på med tung kurslitteratur resten av tiden, vilket jag gör just nu.

Det som störde mig lite med just denna berättelse var att namnen på personerna var lite tillrörda. Tone heter bara Tone i baksidestexten, i boken heter hon Mali. Geir omnämns vid ett par tillfällen med ett annat efternamn, som de som hör det borde ha reagerat på, men inte gör. Det känns som om det var meningen att han skulle heta något annat från början och så har det blivit ihopblandat och inte rensats bort innan boken gavs ut.

Precis som rätt många av Sandemos berättelser får denna karaktären av en detektivhistoria, som hade kunnat utvecklas och bli riktigt lång och invecklad om man hade velat, men det behövs inte riktigt.

Lille Sindre ska snart fylla tre år när berättelsen börjar, men han känns äldre, intrycket får man utifrån hur han tänker, men det är något jag reagerat på i många böcker, att små barn oftast känns äldre än vad de är, för att man kanske inte riktigt kan föreställa sig hur mycket ett barn i den åldern faktiskt tänker, eller för att det blir lättare att föra berättelsen framåt om barnet får tänka lite mognare?

Hur som helst var det en söt liten berättelse som var rätt förutsägbar, men det gjorde inte så mycket. Lagom avkoppling för en kväll, längre tid tog det inte att läsa ut den.

[BOK] Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children

Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children – Ransom Riggs

Den här impulsköpte jag på Pocket Shop för någon månad sedan, och läste ut igår. Jag fastnade för alla bilder i den, författaren har letat upp en mängd märkliga, gamla fotografier och byggt upp en berättelse kring dessa.

Det är en riktigt skruvad berättelse, spännande och med många frågetecken som får sin förklaring efterhand. Slutet var lite abrupt, som om man skulle kunna förvänta sig en fortsättning. Det får det gärna bli, tycker jag.

A mysterious island. An abandoned orphanage. And a strange collection of very curious photographs. /…/ As our story opens, a horrific family tragedy sets sixteen-year-old Jacob journeying to a remote island off the coast of Wales, where he discovers the crumbling ruins of Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children. As Jacob explores its abandoned bedrooms and hallways, it becomes clear that the children who once lived here – one of whom was his own grandfather – were more than just peculiar. They may have been dangerous. They may have been quarantined on a desolate island for good reason. And somehow – impossible though it seems – they may still be alive. (Adlibris)

 

Relaterade länkar:

• Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children (citysmokeandsummerbreeze.wordpress.com)
• Nilmas bokhylla
• TTT Nominees: Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children and Tempest (roanoketeens.com)
• Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children (brianbassingthwaighte.wordpress.com)
• Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children scores with photos, twists (kdvr.com)
• Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children by Ransom Riggs (violetcrush.wordpress.com)
• The Not-So Peculiar Novel of Peculiar Photographs (bookblob.wordpress.com)

[BOK] Jean Bernadotte, mannen vi valde

Jean Bernadotte, mannen vi valde – Herman Lindqvist

Det känns som om varenda bok jag läser och bloggar om nuförtiden är sådana som jag fått. Så är även fallet med denna, även om jag förmodligen skulle ha läst den ändå förr eller senare.

Jag måste nog erkänna att jag börjar ledsna lite på Herman Lindqvist. Ända sedan han började skriva historiska böcker har han fått kritik för att böckerna innehåller en massa faktafel och rena påhitt. Dessa är rätt svåra för mig, som inte är expert, att upptäcka, men jag har hittat ett par saker som faktiskt till och med jag vet inte stämmer – inte i just denna bok, i alla fall inte vad jag kommer på – och då får jag tyvärr lite svårt att lita på resten. OK, det jag redan känner till från andra håll kan jag köpa, men på det hela taget blir jag mer och mer skeptisk.

Precis som denna bok, som jag läste förra året, hittade jag mängder av språkliga konstigheter, som borde ha upptäckts innan boken gick i tryck, om jag hittar dem vid första genomläsningen förvånar det mig att ingen annan gjort det före mig. Jag hittade också en del konstigheter vad gällde beskrivna händelser, felaktiga årtal och annat som stör mig.

Men även om inte allt stämmer så vinner boken på att den är lättsam och intresseväckande skriven, precis som de här böckerna brukar vara. Den som aldrig läst sådant här tidigare kommer förmodligen att bli intresserad just på grund av hur boken är skriven och om man då vill läsa mer kan man lätt gå vidare till andra böcker.

Den här boken fick jag, som sagt, men jag har ett par andra av hans böcker stående i bokhyllan, dessa köpte jag på ett antikvariat på Gotland förra året, bland annat är det boken om Napoleon, som jag nog kommer att ta tag i rätt snart, trots att jag är lika skeptisk till den. Det går ju faktiskt att kolla upp saker i andra böcker också.

Dagens bild, 30 juli

Har börjat läsa om Isfolket för sisådär fjärde eller femte gången. Vi får väl se hur lång tid det tar att ta mig igenom alla 47 delarna den här gången.