Hjälp mig att slå rekord!

Idag fyller jag år och önskar mig en present av alla er kära bloggläsare. Förra året slog jag besöksrekord på bloggen på min födelsedag och skulle vilja göra det igen. I år behöver jag komma upp i över 735 besökare under detta dygn. Därför skulle jag vilja ha er hjälp med att dela bloggen på Facebook, Twitter och allt vad ni har.

Detta är alltså bara en kul grej, jag får inte betalt för att blogga så det är inte så att ni bidrar till att ge mig pengar eller något sådant.

Ingen behöver heller läsa något i detalj eller känna sig tvungen att kommentera. Vill man göra det är det så klart kul, men jag vill alltså bara slå mitt tidigare födelsedagsrekord.

Hoppas att ni vill hjälpa till! Resultatet presenteras här på bloggen imorgon, 25 april!

Ballongmagi

En vän till mig lanserar nu sitt nya, spännande projekt Ballongmagi! Gå gärna in på hennes hemsida och läs mer!

Läst 2012

Här finns listan över det jag läst under det år som precis tog slut.

Det blev inte mycket i år. Att det blev så många som det ändå blev beror på att jag började läsa om Isfolket och de böckerna är riktigt lätta att ta sig igenom. I övrigt har det varit mycket annat för mig under året, men jag räknar med att få mer läst i år. Bland annat har jag en hylla i sovrummet där jag lägger allt nytt, så det blir en påminnelse. Jag köper dessutom färre böcker numera, så det blir lättare att hinna igenom det lilla förrådet.

Jag fortsätter att blogga om vad jag läser, trots att jag egentligen tycker att det är  jättesvårt att skriva om böcker. Tycker sällan att jag har speciellt mycket intelligent att komma med, det är mer som en dagbok för mig själv, för att jag ska komma ihåg vad jag läser, snarare än några djupsinniga analyser.

Men det är rätt roligt att nu, när jag hållit på i några år, gå tillbaka och se vad jag läst tidigare. Mycket skulle jag ärligt talat ha glömt bort annars.

Nyårsmål (inte löften!)

Jag försöker varje år att sätta upp en antal mål att försöka uppnå under året. Jag känner alldeles för stor press om jag kallar det löften, plus att det väl knappt finns någon som lyckats hålla ett nyårslöfte…

Hur som helst, jag väljer att sätta upp en lista över saker jag vill lyckas med, och så gör jag mitt bästa för att klara det.

I år ser det ut som följer (mer eller mindre, jag kan ha missat något eller komma på fler):

• Gå ner i vikt – inget bestämt mål, det ska bara minska. 
• Träna två gånger i veckan (eller en om jag har mycket att göra. Detta känns lite extra knepigt just idag eftersom jag har ont i halsen och det verkar som om en förkylning inte kan bestämma sig för om den ska bryta ut eller erkänna sig besegrad).
• Läsa ut minst två böcker i månaden (det har gått sådär i år)
• Tömma bokhyllan (alltså läsa ut böckerna i hyllan i sovrummet, där jag förvarar alla nya böcker jag skaffar)
• Inte få panik om jag inte hinner med kursen jag går, men ändå göra så gott jag kan (Den är inte livsavgörande, bara poäng som är bra att ha).
• Ha mer tid över för mina vänner (vilket blir lättare eftersom jag inte har ett jobb som kväver mig längre).
• Lägga undan pengar varje dag som jag inte äter något onyttigt, så att jag kan köpa plånboken jag kikat på…

Det kommer säkert att tillkomma saker till listan under januari. Sedan kommer det också att komma rapporter här på bloggen om hur det går.

UPPDATERING: Tittade tillbaka på liknande inlägg från tidigare år. Det är mer eller mindre samma saker på de listorna. Dessutom hade jag ett ”hemligt projekt” 2011, som jag skrev om bara för att påminna mig själv, som jag sa då. Det jäkliga är att jag nu, två år senare, inte kommer ihåg vad det var…

Samhain

Ikväll brinner ett ljus på balkongen för alla som inte finns hos oss längre, människor som djur. I år tänker vi speciellt på en grå liten marsvinsflicka som borde ha fått vara kvar länge till…

Posted from WordPress for Android

Lite arg igen…

Apropå diverse diskussioner och statusar påFacebook de senaste dagarna:

Under de år som dessa fåniga ”utesluta killarna”-lekar förekommit har jag inte fått någon vettig förklaring på hur det skulle hjälpa cancerdrabbade, inte heller har någon kunnat presentera någon statistik över hur mycket extra pengar som kommit in till Cancerfonden tack vare att tjejerna på Facebook talar om var de ställer handväskan eller vilken färg de har på BH:n. Inte heller hjälper det någon att jag berättar att jag ska åka till Dominikanska republiken i 24 månader, även om det är lockande just nu, med tanke på vädret.

Jag vill inte ha ett mail till med ”Kom igen nu tjejer, nu ska vi göra någon som bara vi förstår”, som ställer ”tjejerna mot killarna” och försöker simulera någon sorts sammanhållning grundad på könstillhörighet. Jag ser helt enkelt inte kopplingen, men kan någon ge mig en rimlig förklaring och visa att det faktiskt hjälper så ska jag också börja leka lekar.

Ännu mindre vill jag ha meddelanden som säger ”Kom igen nu, systrar”. Jag har inga systrar, har aldrig haft några och det finns inget som retar upp mig till farliga blodtrycksnivåer mer än att detta antydande att alla kvinnor är systrar, för då borde väl alla tjejer ha varit snälla mot mig i skolan, för man är väl snäll mot sin syster? Ändå var det tjejerna som var jävligast, jag trivdes mycket bättre med killarna på högstadiet. Mina ”systrar” frös ut mig systematiskt och talade på alla sätt om att jag inte passade in.

Vill man bekämpa cancer finns det bättre sätt att göra det på än att ställa tjejer mot killar och leka fåniga lekar. Det var väl ungefär det jag skulle säga, det hade jag kunnat göra på en rad. Men så blev jag mer och mer irriterad och det blev några rader till. Som det brukar bli i de lägena.

Tack för mig.

 

Ny tillvaro…

Det här är en märklig känsla. Jag har slutat som lärare, men det betyder ju inte att jag inte jobbar. Jag jobbar mycket. Jag har just nu en stor översättning på gång, jag jobbar på Slottet så mycket jag kan och får, just nu är det rätt mycket. Jag pluggar dessutom på halvfart.

Ändå känner jag mig så otroligt fri. Jag är inte ledig på dagarna, långt därifrån. Men det händer flera gånger i veckan att jag får stanna upp och tänka till och inse att jag inte ska iväg ut till Solna dagen därpå och ha en massa lektioner.

Jag har ingen provrättning, jag kan läsa f.d. kollegors statusuppdateringar om att de sitter och skriver omdömen nu under höstlovet och jag känner mig bara så… fri. Jag har massor att göra, men det känns inte så. Det är det viktigaste av allt, att jag kan titta i kalendern och se allt jag har att göra utan att det river sönder mig inifrån.

Jag känner mig inte längre som om någon jagar mig med laddat jaktgevär. Det är ingen som skriker åt mig, jag får sitta och jobba under fullständig tystnad, eller gå omkring på Slottet där det inte är knäpptyst, men en lagom och normal ljudnivå. Jag får inte hjärtklappning och jag är inte rädd när jag öppnar mailen. Hoppar inte högt när telefonen ringer. Börjar inte gråta helt utan förvarning. Ligger inte vaken på nätterna och försöker lösa jobbproblem.

Är det så här det är att ha ett jobb i den normala världen, utanför skolan?

Helt otroligt!

Jag brukar gå in och kolla besöksstatistiken för bloggen ett par gånger i veckan. Jag brukar ha runt 30-40 besökare om dagen i normala fall, så jag blev riktigt förvånad när jag såg att jag haft mellan 120 och 140 de senaste fyra dagarna. Vad har jag nu skrivit för spännande, tänkte jag, och kollade vad folk sökt på för att komma hit. ”Halloween” och ”pyssel” i olika kombinationer verkade ha lockat denna gång. Mina små pärlplattor med pumpor och spöken, alltså. Hoppas att de som hittade hit blev glada i alla fall!

Tekniskt geni!

Igår kväll lyckades jag äntligen, efter hur många försök som helst att få min googlekalender att funka på telefonen. Helt plötsligt existerade den där appen jag letat efter, jag vet inte hur mycket jag slitit och svurit, för det är ju himla praktiskt att kunna synka kalendern i telefonen med den på datorn. Och så bara funkade det! Idag känner jag mig som ett tekniskt geni!

Märklig känsla

Så här års brukar jag känna en krypande oro inför den kommande vintern och mörkret som dessvärre följer med. I år känns det inte lika jobbigt. Faktiskt måste jag säga att jag nästan ser fram emot lite höstrusk, jag förknippar det snarare med mys i soffan, varm choklad och tända ljus.

Sedan ser jag också fram emot december med julmarknader och alla goda saker som hör till.

Jag ser inte fram emot snö och kyla, det kommer jag aldrig att göra, men jag har inte samma ångest som jag brukar ha.