Varför är det så roligt?

Det finns en sak jag tycker är lite konstig (OK, det finns rätt många, egentligen, men just nu tänker jag bara ta upp en)

Jag har läst ganska många olika språk under ett antal år. Jag får lite olika reaktioner när jag berättar vilka det är. OK, engelska läser ju alla, så det kan vi lämna därhän just nu. Tyska och franska läser rätt många i skolan, så det enda folk säger när man nämner det är ”Jaha, det läste jag i skolan, men jag kan ingenting”. Detta beror i 99 % av fallen på att de inte använt det sedan de slutade skolan och är en rätt naturlig följd av att man inte hållit språket vid liv.

Italienska är inte heller helt ovanligt att man läst på gymnasiet, så det brukar folk inte säga så mycket om.

När jag berättar att jag läst en termin iriska på universitetet frågar de flesta vad det är. När jag förklarar att det är det språk som talas på Irland förutom engelska och som faktiskt är Irlands förstaspråk, brukar de säga: ”Jaha, men det är väl som engelska?” En del tror till och med att det är engelska med irländsk dialekt, men det har jag än så länge inte stött på några speciella kurser i.

Hittills inga märkliga reaktioner. Lite nyfikna när det gäller iriskan, annars inget speciellt. Sedan kommer vi till det märkliga och här behöver jag er hjälp.

Våren 1997 gick jag en nybörjarkurs i finska. Tio lektioner på Medborgarskolan, inte för att jag trodde att jag verkligen skulle lära mig några större mängder, men jag har alltid varit nyfiken på språket och velat få en inblick i det, så alltså gick jag denna kurs. När jag berättar att jag läst finska möts jag i nio fall av tio inte av en reaktion liknande den ovan. Istället skrattar folk när jag säger det. Vad är det som är så roligt? Jag skulle kunna förstå om man blev förvånad över att jag läst ett språk som det faktiskt är rätt ovanligt att man läst om man inte har någon koppling till Finland, men jag ser absolut inte vad som skulle kunna vara så roligt att man börjar skratta när man får höra att någon läst en kurs i finska. Jag fattar verkligen inte.

Jag är dålig på att läsa av folk och förstå alla reaktioner, speciellt känslig är jag när någon skrattar och jag inte förstår hur jag gjort bort mig denna gång. Så snälla förklara, varför är det så roligt?

Dagens bild, 10 maj

Tog tunnelbanan till Kungsträdgården efter jobbet eftersom jag inte orkade trängas på T-Centralen. Tänkte promenera till Slussen, men det regnade, så jag hoppade på en buss istället. Men jag stannade upp för att fota de spännande dekorationerna nere på stationen i alla fall.

Och ifall någon undrar, är detta alltså i Stockholm, med tanke på mitt inlägg från igår

Machu Picchu

Reblogged from Let's Be Friends, Let's Be Amie:

• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 
• 

After walking, climbing, walking, and waking up early to walk again, we made it to Machu Picchu: the Royal Retreat of the Incan Empire, destroyed by its own people in an effort to leave nothing behind for Pizarro and his pillaging Spaniards in their search for gold. Miraculously, Pizarro never found it. He never saw the beauty of this place.

Läs mer… 826 fler ord

Alltså, jag hade lovat mig själv att inte "reblogga" så mycket utan skriva eget istället. Men det här är ju helt otroligt, jag har ju sagt att jag vill åka till Peru och jag lyckas hitta bilder från Machu Picchu precis överallt, på alla möjliga och omöjliga ställen. Nu gick jag in på Wordpress och hittade detta bland "toppinläggen". Det är nog dags att inse att det här stället helt enkelt ropar på mig! Börja spara pengar är vad som gäller, med andra ord!