Bronåldersmordet – Jonathan Lindström
Den här köpte jag i vintras och började läsa då, sedan kom saker emellan och den glömdes bort ett tag. För någon vecka sedan plockade jag upp den igen och läste slutligen ut den igår.
En solvarm junidag år 1953 hackade dikesgrävaren David Zetterström upp skallen efter en brutalt mördad man i 50-årsåldern i en åker tre mil nordväst om Stockholm. Tillkallad expertis kunde konstatera att det rörde sig om ett ”cold case”, och det med råge. Brottet var begånget tusentals år tidigare.
Efter en kortare uppsats i en tidskrift kom den döde och hans föremål att ligga bortglömda i Historiska museets magasin i årtionden. Men dagens arkeologer gräver inte bara upp fynd i marken utan också i magasinen.
Det blev upptakten till ett av Nordeuropas mest spännande arkeologiska forskningsprojekt som nyligen avslutades med sensationella resultat. Projektet syftade inte bara till att lösa den gamla mordgåtan, hur, varför och av vem mannen mördades, utan också till att kartlägga mannens liv, från det att han föddes i en rökig bronsåldersstuga, till den dag ett halvsekel senare då han mötte sin mördare vid en havsfjärd i Mälardalen. Med modern teknik som DNA-analys, isotopmätningar, rättsmedicin och osteologi, men också traditionellt analytiskt deckarslit (à la Sherlock Holmes) har forskarna kunnat följa mannens liv i alla faser, inklusive de sista skrämmande ögonblicken.(Adlibris)
Det var riktigt spännande. Jag bli alltid så fascinerad av att läsa om sådant här, hur mycket information man kan få fram ur några gamla benbitar. Man har också gjort en rekonstruktion av den här mannens ansikte, så nu har man en bild av hur han förmodligen såg ut. Utifrån den här mannen beskrivs också allt man vet om hela bronsålderns samhälle, hur mannens liv förmodligen var från barndomen till dess att han dog. Man har också tagit reda på hur han dog och även försökt få fram vad som kan ha legat bakom det.
Vissa partier var ganska segdragna, med långa beskrivningar som jag faktiskt måste erkänna att jag skummade lite, det allra roligaste var att läsa om hur man gått tillväga för att få fram all denna information, till exempel att man utifrån skelett och tänder kan få reda på var personen levt under olika perioder i sitt liv.
Baksidestexten utlovade ett överraskande avslöjande, och det blev det, även om jag hade förväntat mig att det nog skulle vara ännu mer överraskande. Men det var i alla fall inte som man trodde.
För någon vecka sedan blev jag äntligen klar med denna. Nu är det bara att försöka hitta något vettigt att göra fram tills nästa del kommer ut.
(Egentligen var det barnteckningar, även om jag fick känslan av att det inte var riktiga sådana, utan någon vuxen som försökt rita som ett barn)
Kungliga besöksmål
