Men sluta!

Fråga: ”Vad tycker du om de nya sedlarna?” (Metro idag)

*suck* Ja, det är säkert någon ondskefull man som suttit och bestämt att det ska vara den ordningen. ”Haha, nu ska vi minsann…” Det är ju varannan, och det räcker väl? Man måste inte göra en rättvisefråga av precis allt, det finns nog viktigare frågor att fokusera på när det gäller sådant.

Tänk istället att denna kvinna som finns på 20-lappen kommer att bo i din plånbok betydligt oftare än mannen på 1000-lappen! Seså, känns det bättre nu?

(för övrigt anser jag att vi ska ha våra kungar och drottningar på sedlarna…)

Fel Winberg

Regeringens middagsmiss – DN.SE.

Jag antar att de flesta av er läst det här redan, men ifall ni inte har det så lägger jag ut länken i alla fall.

Det här var ju bara så roligt, jag läste det i tidningen i personalrummet i förmiddags och småfnissade mig igenom hela artikeln. Om jag hade fått inbjudan hade jag förmodligen ringt och kollat upp vad det hela handlade om, jag skulle ju undra varför jag blev inbjuden till en sådan tillställning, men så himla roligt att den här damen inte tänkte så, utan bara åkte. Och att alla fann sig så himla bra och tog emot henne så väl.

Nej, vad kul med nyheter man blir glad av för en gångs skull.

Sedan såg jag detta cirkulera på Facebook, det tycker jag också att ni ska läsa.

Att vara kändis…

…kan inte vara lätt. Jag har funderat på det där ibland. Om jag hade chansen att bli känd, så undrar jag om jag verkligen skulle vilja och våga det.

Visst skulle det vara kul att få en massa uppmärksamhet för något häftigt man gjort och kanske även en massa pengar.

Men frågan är om det skulle vara värt att bli igenkänd av allt och alla, att riskera att minsta lilla grej man gör hamnar på löpsedlarna och vinklas till något helt annat och mycket värre än det kanske var.

Eller, ve och fasa, att de skulle gräva fram ens gamla skolfoton och lägga ut på nätet! Eller intervjua ens gamla lärare som skulle tala om vilken kuf man var!

Den dag jag publicerar min debutroman ska det ske under pseudonym. Då kan jag sitta och njuta i hemlighet om folk hyllar den, och instämma i sågningarna när folk talar om vilken skitbok det är. Och ingen behöver sitta och läsa in en massa saker i den och undra vilka i bekantskapskretsen jag baserat karaktärerna på.

(Inte för att jag någonsin kommer att skriva något mer avancerat än blogginlägg i alla fall…)