Arielles första kärlek – Monika Fagerholm
Jag har ju som mål att läsa ut minst två böcker per månad, och precis nu i slutet av februari hann jag med en till. Den är visserligen väldigt kort, bara ca 30 sidor, men det är en bok i alla fall 
Jag fick den av en Bookcrossing-vän häromdagen, kände inte alls till författaren sedan tidigare, så det var lite spännande. Dessutom är det kul med böcker som inte tar jättelång tid att läsa.
Baksidestexten: Men det blir såhär. Att hon tänker på honom hela tiden. Värmebölja: han på stenen. Tiden som stannar upp i några dagar. Figurerna i hopptornet i röda, gröna baddräkter.
Hettan ökar. Tystnad. Fördömelsen. Pojken som säger:
”Du kommer att förlora allt du har. Allt som dig ges ska
tas ifrån dig.”
Jag måste nog erkänna att jag inte riktigt förstår vad det är författaren vill ha sagt. Handlingen går väldigt snabbt framåt, från det att Arielle är tolv år tills hon är sjutton. Det är snabba hopp mellan olika händelser, vilket väl är nödvändigt om man ska få plats på det lilla antalet sidor.
Jag får känslan av att berättelsen utspelar sig för ganska länge sedan, även om det kommer små hintar då och då om att det borde vara nutid. Den känns ändå ”gammaldags” på något sätt.
Den här ”pojken på stenen” som det talas om i baksidestexten blir jag inte heller klok på. Är det han som ska vara den första kärleken, eller är det pojken hon är tillsammans med när historien börjar?
Vi får snabba inblickar i olika personers liv, Arielles farfar, föräldrar, fastern, och så farfars hund som är med genom större delen av berättelsen. Men ingen karaktär hinner liksom ”fastna”.
Det här är en sådan där berättelse som man sitter och grubblar lite på, i alla fall jag, som får känslan av att det var något mellan raderna som jag borde ha förstått, vilket är lite roligt i sig. Undrar vad det hade blivit om den hade skrivits som en längre roman istället…
