Tanja Bergkvist skriver återigen ett intressant inlägg som får mig att undra varför skolan inte har några pengar till böcker eller datorer, medan skattemedel avsätts till statliga utredningar där folk kan sitta och studera teckningar med förstoringsglas för att räkna antalet (tecknade) kvinnor i en busskö.
Tanjas egen kommentar är precis det jag själv tänkte innan jag hann så långt som till att läsa den:
”Om man med ett förstoringsglas kunnat se antydan till bröst och ev långt hår, eller kjol – borde broschyren då inte blivit anmäld till DO för objektifiering?”
Det liknar den jag själv hade till förslaget om kvinnor på skyltarna vid övergångsställen för några år sedan.
Tanken snurrar vidare till inlägget jag skrev om kvinnliga Legofigurer för ett tag sedan. Hur ska man visa att figurerna är just tjejer utan att ge dem de kvinnliga attribut som vi annars uppmanas att motverka?
Gealachs Blogg 
På KTH:s och SU:s gemensamma fysikinstitution sitter det då och då anslag om en kurs om fysik ur ett genusperspektiv. Vi brukar peka och skratta.
Haha, ja, det har jag hört talas om. Känns lite krystat, men det är inte utan att man blir lite nyfiken på hur man studerar fysik ur genusperspektiv.
(En föreläsare på en kurs jag gick nyligen gick igenom kursplanen med oss på introduktionen och när han kom till underrubriken om genus sa han ”Det kan verka lite tramsigt, men det måste stå med”. Jag fick en ny idol).
Oj! Man undrar om de här utredarna känner någon typ av meningsfullhet i det de gör; det är som du säger lite läskigt att offentliga medel går till den här typen av trams.
Sedan är det ju tråkigt att målet med jämställdhet med lika lön för lika arbete osv, sopas under mattan/skyms , för löjligheter som den här avhandlingen, som omöjligen leder till något vettigt.