Det här inlägget kommer från min gamla bokblogg på Metrobloggen och då jag läste ett inlägg i en blogg här på WordPress idag kom jag att tänka på det jag skrev för ett par år sedan. Bakgrunden var ett inlägg i ett litteraturforum på Lunarstorm(!) – det här går alltså långt tillbaka i tiden, mina vänner! Blogginlägget i Metrobloggen var alltså skrivet utifrån ett svar jag skrev på Lunar mycket tidigare, jag sparade det i datorn för att kunna ta fram det vid tillfälle, och just det var ett sådant tillfälle.
Det jag citerar nedan är alltså mitt gamla blogginlägg i sin helhet.
Jag blir så trött på folk som ska såga alla filmer och böcker, bara för alla andra också ser och läser dem. Det är väl OK att såga något för att man inte tycker om det, men inte för att andra gillar dem, och man därför själv måste framstå som så himla unik, annorlunda och ”smal”.
Kom att tänka på ett inlägg jag läste på Lunar, skrivet av en 16-årig tjej på ett litteraturforum. Hon hade skrivit följande (Diskussionen gällde den nya översättningen av ”Sagan om ringen”):
”hmm.. va konstigt.. den gamal* översättningen e nog bättre..hm…
själlv har jag läst böckerna innan jag ens visste att filmerna skulle komma! så det e så!!!!!!!!!”
Jag gav följande svar:
”Hur kommer det sig att det alltid är så mycket ”finare” att komma dragande med böcker/filmer som ingen annan läst/sett? Vad vill man säga med det, egentligen? En bok/film är ju fortfarande det den är, varken bättre eller sämre, om tio eller tio miljoner hört talas om den?
Men ditt resonemang är det alltså inte OK för någon att ”upptäcka” Tolkien idag, efter att filmerna kommit och böckerna därigenom blivit ännu större. Om folk känner att böckerna ger dem något, spelar det väl ingen roll hur de kommit i kontakt med dem? Eller gör det dem till bättre människor om de letar sig längst in i något antikvariats mörkaste hörn och gräver fram en albansk roman från 1800-talet, som ingen någonsin hört talas om och som det aldrig kommer att göras film av, bara för att de inte bör haka på trender?
Det jag stör mig på är folk som måste sänka allting så fort det blir stort och populärt och lyfta fram sin egen, ofta extremt smala, smak. Jag ser inget fel i att upptäcka en bok bara för att det råkar göras film av den. Tolkien var ju till att börja med inte direkt okänd innan filmerna kom. För att ta ett annat exempel läste jag Harry Potter-böckerna precis när ”hysterin” kring dem började komma igång, och bara några månader senare var det Potter-prylar överallt. Dessutom är ju filmerna jättebra, och böckerna är desamma i alla fall.
Jag säger INTE att det är något fel i att ha en ”smal” inriktning på sitt läsande/filmtittande, men om man har det _enbart_ av den anledningen att det är ”smalt”, då är man nog ute och cyklar, för då håller man väl mer på med det för andras skull än sin egen?
Dessutom är det väl jättekul att folk engagerar sig i saker, som till exempel att lära sig alvspråk, det ökar förhoppningsvis intresset för ”riktiga” språk, och i förlängningen kanske även för behandlingen av det egna språket, alltså kanske det får en praktisk nytta också.
Nu ska jag väl tillägga att jag inte är något Tolkien-fan, jag läste böckerna för över tio år sedan och kom inte igenom dem, vare sig på svenska eller engelska, jag är inte överförtjust i filmerna heller, men min uppfattning har inte ändrats åt något håll bara för att det blev så ”stort” helt plötsligt.”
*Alla stavfel är korrekt citerade 
Håller fullt med dig i ditt svar till henne
Tack så mycket!
Pingback: Det där med ”smal” smak, fortsättning | Gealachs Blogg