Boktjuven – Markus Zusak
Den här var jag väldigt nyfiken på eftersom det är en sådan där bok som ”alla” pratar om. Jag hör inte till dem som känner sig tvingade att undvika det som ”alla” läser, jag har inget behov av att hävda någon exklusivitet på det sättet. Jag räknar med att om en bok blir en storsäljare är det av en anledning. Sedan är det ju inte säkert att just jag måste gilla den för det, men chansen är ju rätt stor.
Hur som helst – den här gillade jag, även om den var mer tungläst än jag räknat med, inte så att den var svår på något sätt, men jag hade väntat mig att den skulle vara mer lättsmält.
Sedan hade jag också trott att det skulle vara mer fokus på böckerna och bokstölderna, de kändes mer som en sidohistoria, trots att de beskrivs som ”den röda tråden”.
Men bra var den i alla fall, och bitvis väldigt sorglig. Tror inte att det skulle ha hållit att göra något sockersött av det här.
”Tyskland 1939. Landet håller andan. Döden har aldrig haft mer att göra, och det är bara början. Nioåriga Liesel Memingers liv förändras när hon plockar upp en bok på marken bredvid sin lillebrors grav. Det är Dödgrävarens handbok som lämnats där av misstag och det är den första bok hon stjäl. Med hjälp från sin fosterpappa lär hon sig läsa och snart har hon inlett en kärleksaffär med ord och böcker. (Adlibris)
Och böcker är den röda tråden i denna prisbelönta roman. Böckerna öppnar upp nya världar för Liesel och snart börjar hon stjäla fler böcker från nazisternas bokbål, borgmästarens bibliotek, varhelst böcker finns att hitta. Hon delar böckerna med sina grannar när de sitter i skyddsrummen, och med den judiske man som gömmer sig i hennes källare. Och till sist är det den bok hon själv skriver som bokstavligen räddar livet på henne.”
Kungliga besöksmål
