Innehåller damm bakterier, allergiframkallande ämnen eller tungmetaller? | Doktor Cecilia & Doktor Lina

http://doktorcecilia.wordpress.com/2013/05/15/innehaller-damm-bakterier-allergiframkallande-amnen-eller-tungmetaller/

Drottning Victorias vita brudklänning skapade ny trend

Reblogged from MADAME SCANDALEUSE MAGAZINE:

• 
• 
• 

Traditionellt sett säger man att drottning Victoria av Storbritannien var den första kungliga brud att gifta sig i en vit klänning. Om detta stämmer eller ej är svårt att säga, men vad man däremot vet är att det var drottning Victoria som befäste trenden när hon den 10 februari 1840 gifte sig med prins Albert av Sachen-Coburg-Gotha i en vit satinklänning utsmyckad med "Honitonspets" från den lilla orten Honiton beläget i grevskapet Devon. 

Läs mer… 783 fler ord

"Rebloggar" ännu ett inlägg från Madame Scandaleuse - dels för att det är intressant och för att jag skrivit om samma ämne själv, nämligen i dessa inlägg:

• Vita brudklänningar och annat
• Utställning om drottning Victoria

Massor av vackra bilder!

I det här inlägget hittar ni massor av fotograferade porträtt. Hur kul som helst att titta på alla detaljer!

 

1700-talets stora modeikoner

Reblogged from MADAME SCANDALEUSE MAGAZINE:

• 
• 
• 
• 
• 

“Fashion fades, style is eternal”. Yves Saint Laurent satte huvudet på spiken när det kommer till mode och dess förändringar. Mode och kläder har i alla tider påverkat oss, förändrat oss och gett oss medel till att uttrycka oss. Och kanske har vi alltid blickat, sneglat och ibland även glott på människor som klär sig annorlunda och som får oss att chockeras och inspireras.

Läs mer… 968 fler ord

Vilken religion passar dig bäst?

Det är enkelt att ta reda på, titta bara här! Personligen är jag buddhist, eftersom jag saknar katt. Om jag däremot låtsas att marsvinet Cassandra är en katt funkar det. Det är väl faktiskt upp till mig att definiera vad mina djur är?

Den ordlösa generationen

Den ordlösa generationen « Lundagård.

Mycket intressant och viktigt och stämmer dessutom väl överens med det jag skrivit om flera gånger tidigare.

Kanske kommer jag att skriva en längre kommentar till detta, men samtidigt känns det som om jag sagt det hundra gånger redan. Kika under kategorin ”Skola” så får ni se.

Rörig dröm

Inatt skulle jag flytta ut ur mitt studentrum i Flogsta (som jag flyttade ut ifrån 2002, för övrigt). Det här utspelade sig dock i nutid och rummet var mycket större och hade bland annat ett stort matbord och en massa skrymslen och vrår som jag inte sett förut.

Jag packade som en lite tok i hur många väskor och lådor som helst, men det blev bara fler och fler saker hela tiden. Dels låg de plötsligt bara framför mig, dels hittade jag dem i skåp och lådor som bara fanns där utan förvarning. Det var allt från kläder till en massa gamla nostalgisaker från när jag var liten. Mitt bland alla saker låg Olles svarta ylletröja också, fast han själv var inte med någonstans. Det enda som var hans var den här tröjan.

Jag jobbade dessutom under en vansinnig tidspress. Killen som skulle flytta in i rummet dök och stressade mig. Han var riktigt skum och hade med sig sina föräldrar som var om möjligt ännu skummare. Han tyckte att jag inte behövde ha så bråttom, utan jag kunde lämna kvar ett par lådor till dagen därpå om det skulle behövas. Jag tackade ja till detta och bad att få hans telefonnummer så att jag lättare skulle kunna bestämma tid för att hämta sakerna. Det var bara det att jag inte lyckades skriva in numret i min telefon. För varje försök blev det fler och fler siffror.

Mitt i alltihop ringde Nennen och jag, som inte pratat med henne på hur länge som helst, kände mig jätteoartig som var tvungen att säga att jag absolut inte hade tid att prata. Vi lade på och jag fortsatte packa.

Maria dök upp och sa att hon kunde hjälpa mig att köra några av lådorna. Hon sa att hon kunde lämna dem åt mig i Hagaparken. Det var ju lite märkligt, med tanke på att vi båda bor på andra sidan stan, men i alla fall… Det hade ju hjälpt mig en bit på vägen.

Sedan fortsatte jag att packa denna enorma flod av saker som bara fortsatte att dyka upp från ingenstans och till sist vaknade jag och kände att det här nog var ett uttryck för att jag har lite för mycket att göra på en gång…

(Egentligen har jag inte så vansinnigt mycket som jag haft tidigare, men jag tror att jag upplever det som lite körigt…)