Starta en blogg, för fasen!

Imorse gick jag förbi anslagstavlan på Prästgatan och fick syn på en ny sådan här, de brukar komma upp där då och då. Fyra tätskrivna sidor med tillhörande illustrationer.

Jag har aldrig egentligen tagit mig tid att ta reda på vad personen bakom dessa lappar egentligen vill ha sagt och jag tvivlar på att så många andra har gjort det heller. Man stannar liksom inte för att läsa någonting så här svårläst när man är på väg någon annanstans (och knappast annars heller, för den delen).

Det jag blir lite nyfiken på är ju vad personen tänker sig att det h*n skriver ska ha för effekt. Tror h*n på fullaste allvar att någon tar sig tid att läsa det?

Dessutom är detta en kopia, så fler exemplar finns säkert på andra anslagstavlor runt om i stan. Här har vi att göra med någon som verkligen vill sprida sitt budskap.

Mina tankar går direkt till sådana här lite udda typer, folk som inte riktigt lever i samma värld som vi andra. Någon som sitter hemma och kokar ihop galna konspirationsteorier och försöker sedan sprida dessa på bästa sätt. Eller sämsta, i det här fallet. Personen skulle nog vinna på att starta en blogg istället. Eller så bör h*n låta bli, förmodligen.

Lite småintressant är det i alla fall att dessa lappar dykt upp på samma ställe i flera år. Personen lägger ju uppenbarligen ner en hel del arbete på dem, så uppenbarligen tycker h*n att det är viktigt.

Eller så är det något märkligt konstprojekt, vad vet jag? ;-)

[BOK] L’empire des anges

L’empire des anges – Bernard Werber

Fick för mig att läsa om en gammal favorit häromdagen. Jag köpte den i en bokhandel i Besançon i Frankrike 2002 och blev helt såld på en gång. På tåget mellan Dijon och Besançon satt en man och läste den här boken, det var så jag fick reda på att den fanns.

Det börjar med att huvudpersonen Michael dör och kommer till himlen, där han får träffa sin skyddsängel och där man räknar hur många poäng han fått ihop under det liv han nyss levt. Om han inte når upp till 600 poäng får han återfödas och försöka lyckas bättre i nästa liv, annars får han stanna och bli ängel. Eftersom han når upp till precis 600 poäng stannar han kvar och får tre nyfödda människor att bli skyddsängel åt. Han ska nu försöka se till att de får tillräckligt med erfarenhet för att nå upp till 600 poäng, för då får han själv gå vidare till nästa nivå som ängel.

I himlen träffar han också på en gammal vän från jorden och de bestämmer sig för att försöka ta reda på vad som egentligen händer på de högre änglanivåerna.

Även om handlingen kanske verkar lite tramsig när man läser den i sammanfattning så här, är boken faktiskt väldigt mycket mer filosofisk än man kanske tror. Det var riktigt kul att läsa om den.

Tyvärr tror jag inte att den finns översatt till svenska, det är lite synd, för det är en bok jag gärna skulle dela med mig av, även till vänner som inte kan läsa på franska.

Jag hittade också ett par exempel på formuleringar som jag är väldigt glad över att jag slipper översätta. Det brukar hända rätt ofta när jag läser på andra språk än svenska.

Född i fel sekel?

Häromdagen hörde jag ett par besökare på jobbet gå runt och prata om att de nog var födda i fel sekel, allt var ju så mycket mer spännande förr.

Det där har jag också funderat över många gånger. Jag har varit mer än lovligt besatt av olika tidsperioder, antiken, medeltiden, 1700-talet, you name it…

Folk hade snyggare kläder, snyggare prylar, det hände spännande saker. Ja, visst gjorde det det, men ärligt talat – skulle någon av oss egentligen vilja tillbaka till en tid då det tog flera veckor att resa en sträcka som vi nu hinner med på ett par timmar? Jag tycker att det är ganska skönt att komma hem från jobbet och starta tvättmaskinen, laga mat på spisen, ha värme i element istället för att hugga ved till en brasa, etc. Idag överlever vi saker som folk dog av för hundra år sedan.

Men visst hade de snyggare kläder? ;-)

Tungt beslut

I onsdags somnade ju Cressida in och sedan dess har matte och husse tvingats fatta ett svårt beslut. Marsvin ska inte vara ensamma, de ska bo med minst ett marsvin till och just nu är det inte läge för oss att skaffa fler. Jag är allergisk, vilket jag försöker ignorera, men det är inte bra att utmana ödet och för eller senare kommer vi ändå att sitta med en ensam gris och behöva bestämma vad vi ska göra. 
Imorgon flyttar Cassandra till en god vän till oss, som kommer att bli en helt fantastisk, ny matte åt henne! Det känns mycket tryggt, även om lillskruttan kommer att vara mycket saknad och lämna ett tomrum efter sig i vårt kök. Vi vet att hon kommer att få det kanonbra, med flera nya marsvinskompisar och stor, lyxig bur.

Ändå gör det ont i mattehjärtat, även om jag vet att det här är det bästa beslut vi kan fatta. Det är trots allt alltid svårt att skiljas åt, även om man vet att det kommer att bli hur bra som helst.

Vi är i alla fall glada och tacksamma för den tid vi fick ha den här lilla fluffbollen hos oss.
 cassandra

Mycket just nu…

Jag insåg just att jag, som brukar vara så noga med att skriva om böckerna jag läser, inte har gjort det på ett bra tag. Jag har i alla fall skrivit in dem i listan under länken här ovanför som jag brukar, men det har inte blivit några inlägg om dem.

Det har helt enkelt varit ett par riktigt hektiska månader, fyllda med både bra och dåliga saker, tyvärr rätt många dåliga, om jag ska vara ärlig. Mycket i livet har blivit eftersatt och då är ju så klart detta med att blogga om böcker något av det absolut minst viktiga man kan tänka sig. Men det har blivit en i raden av alla saker som jag glömt eller inte orkat ta tag i.

Samtidigt som livet betett sig som det gjort har jag börjat med en ny arbetsuppgift som tagit mycket tid att förbereda. Roligt, nervöst och bitvis svårt, men jag tror att jag behöver utmaningen. Jag får väl ändå säga att jag önskar att den kommit när andra saker höll sig lugna. Men det är väl bara att bita ihop och köra på.

I lördags talade dock kroppen om för mig att det gått lite för långt. Mitt under arbetsdagen fick jag yrsel och mådde illa, kände mig inte sjuk för övrigt, men det var liksom lite svårt att jobba och ha hand om en massa folk samtidigt som jag behövde sitta ner eller stå och hålla i mig i väggen. Jag lyckades få en snäll kollega att ta det jag skulle göra på eftermiddagen och åkte hem. På tåget somnade jag och vaknade som tur var med ett ryck precis när tåget rullade in på min station. Hemma började jag frysa och huttra och det brände i ögonen som det brukar göra när jag får feber. Någon sådan hade jag dock inte. Jag fick i mig lite mat, gick och lade mig tidigt och sov riktigt bra. Dagen därpå var jag igång igen. Antagligen var det en signal till mig att varva ner. Det är inte alltid man har turen att kunna göra det, men just nu gick det att ta ett par timmar ledigt och faktiskt kunna åka hem och vila.

Så nu hoppas jag på att få en lugn sommar, men jag vågar inte slappna av och lita på det riktigt än.

40 Most Bloodcurdling Chinese Mistranslations Ever! Warning: You Will Laugh To Death! – Seenox

40 Most Bloodcurdling Chinese Mistranslations Ever! Warning: You Will Laugh To Death!

En sorglig kväll som denna behöver man få skratta lite också. Den här skickade vår vän D till mig imorse.

Det är ju inte utan att man undrar vilken betydelse som ligger i de kinesiska tecken som översatts.

Favoriterna var i alla fall de här:

”Whatever” måste ju vara något hopplock av rester de har liggande, eller någon kinesisk variant av pyttipanna?

Den här var faktiskt lite söt. Gräset håller på att växa upp och behöver sova. Det här var mer gulligt än komiskt.

Cressida har somnat

Ikväll fick vår lilla marsvinsflicka Cressida somna in. Hon hade haft problem med urinsten sedan tidigare, och hade behandlats för det ett par gånger. Ikväll röntgades hon och vi fick veta att stenarna blivit större istället för mindre som vi hoppats på och de tryckte nu på njurarna så att hon hade ont och svårt att kissa.

Igår kväll blev hon passiv och ville inte äta annat än vissa småsaker.

Det är tomt här hemma, matte och husse är ledsna, men samtidigt lättade över att lillskruttan inte behöver ha ont längre.

Fyra år och tre och en halv månad blev hon. Kom till oss när hon var två månader, som omplaceringsdjur. Hon är mycket saknad.

cressidaFörsta bilden på lilla Cressida, tagen dagen efter att hon kom till oss 2010.

 

”Det finns en bro, Regnbågsbron, som förbinder Himlen och Jorden.

Där finns kullar och dalar med mjukt gräs, där våra älskade vänner leker tillsammans  hela dagarna. Där finns vattendrag med friskt vatten, massor av mat och solsken som håller dem varma. De gamla och sjuka djuren blir unga och friska igen, precis som vi minns dem i våra drömmar.

Djuren är glada och lyckliga, men de saknar någon som betydde mycket för dem, någon som blivit lämnad kvar.

Varje dag springer de och leker, tills den dagen kommer, då en av dem stannar upp och tittar bort i fjärran. Blicken skärps, öronen spetsas och plötsligt
flyger hon iväg över det gröna gräset. Hennes ben bär henne fortare och fortare tills hon återförenas med den hon älskar. Ni möts i en omfamning som
varar för evigt. Ditt ansikte blir kysst om och om igen, dina händer smeker hennes huvud som så många gånger förut och du tittar än en gång in i ögonen på ditt trogna husdjur som så länge saknats i ditt liv, men aldrig i ditt hjärta”

Sov gott, mattes lilla fluffprinsessa!